Det har blivit ett tiotals resor till Georgien. Första gång jag besökte landet var 2008. Tillsammans med min norska kompis Øyvind backpackade jag runt i Kaukasus. Georgien var landet där vi spenderade mest tid.

Maj 2012 kom jag till Georgien igen. Det blev en weekend i Tbilisi innan jag fortsatte till Eurovision i Baku där jag hade jobbuppdrag som fotograf. På de fyra åren som gått mellan mina två besök hade det i den georgiska huvudstaden hänt mycket. Det hade tillkommit turisthotell och hostels. Reseföretag hade börjat sälja dagsutflykter till vingårdarna i öst och de mäktiga bergen i norr.

Men det var först 2014 att min relation med Georgien för allvar började. Jag hade kommit i kontakt med reseföretaget Världens Resor. Jag skulle bli reseledare på deras Kaukasusresa. Därefter gick det bara åt ett håll. En resa blev till två, två till fyra och nu har jag kanske varit ett tiotals gånger i Georgien. Antigen har det varit, som redan nämnt, rundresor där även Armenien och Azerbajdzjan ingått. Eller så har jag varit stationerad i Tbilisi och gjort olika dagsutflykter därifrån.

När man pratar om Georgien är det omöjligt att inte tala om mat. Eller vin. Det här är vinkulturens vagga, åtminstone enligt georgierna själva. I den östra regionen Kakheti finns de flesta vingårderna. När det gäller mat är det georgiska köket unikt. Det har influenser från Persien, Osmanska riket och Ryssland. Dessa influenser har blivit till något helt eget. För du har väl testat ostbrödet khachapuri? Min favorit är för övrigt kycklinggrytan Shkeruli, där stora bitar av kyckling steks med massor av vitlök och sen får det koka i gräddsås.

Låt mig också bara nämna bergsorten Stepantsminda, kuststaden Batumi och Tbilisis opera, marknader och gatukonst. Kolla mina inlägg om Georgien. Det borde finnas något för de flesta!