Vad köper du med dig hem när du är ute på resa? Vad för souvenirer föredrar du? Som reseledare åker jag gärna till samma ställen varje år. Men ändå är resväskan på vägen ut 10 kilo och på väg tillbaka 23,3. Åtminstone blev det så nu.

Jag var borta en månad. Från Stockholm med båt till Tallinn. Sen tåg till Moskva, tre nätter på Karaganda-expressen till Astana (Karaganda är för övrigt en annan stad i Kazakstan där Astana är huvudstad, men dit åkte vi inte). Vidare nattåg till Almaty. Jag flög sen till Tbilisi, huvudstaden Georgien. Mötte en ny grupp som jag reste runt tillsammans med i Kaukasus. Georgien, Azerbajdzjan och Armenien.

Men vad shoppar man egentligen på en sådan resa? Vad utgör alla dessa kilo som man har med sig extra när man kommer hem från just dessa länder? Här kommer svaret!

Ryssland: En ny bok om konstnären Alexander Dejneka, mannen som tog konstriktningen socialistisk realism på allvar och som är mest känd för delar av mosaikerna som pryder Moskvas tunnelbana.

Under en längre tågresa blir det även stopp på olika stationer. Jag samlade inte förut, men av någon anledning köpte jag nu kylskåpsmagneter både i Samara, Tjeljabinsk och Kurgan. Tyckte det var rätt så roliga destinationer. Gillade särskild magneten från Tjeljabinsk med bild av en silvertraktor. Dessutom fick en chokladask följa med hem.

Kazakstan: Förutom att jag fortsatte med magneter från både Petropavlovsk med en bild stadens tågstation (som egentligen var det enda jag såg av Petropavlovsk), och Astana där Expo 2017 pågick, blev det även en del choklad. Kazakstan producerar utmärkt choklad till bra priser. Kazakisk choklad är dessutom bra presenter att ge bort när man kommer hem.

Över huvud tagit är Kazakstan ett trevligt shoppingland. Det vill säga, om man tar sig till en marknad, till exempel den som ligger lite utanför Almaty. 12 par strumpor till 25 kronor, det blir billigare än att lämna dem i tvätten. Ett par solglasögon för 20 kronor. Jag gillade dessutom modellen. Ett madrassfodral med traditionella kazakiska mönster för cirka 80 kronor. Jag var oerhört sugen på att köpa fem kilo hemgjord hallonsylt för under svenska hundralappen, men nej, så blev det inte.

Sen gick resan vidare till Kaukasus och rundresan där började i Georgien: Två halvlitersflaskor sprit. Det vill säga vintageflaskor med georgisk brandy från 1960- och 1970-talet. Jag hittade dem på loppmarknaden i Tbilisi och kunde inte låta bli. Självklart fick jag pruta lite, fast billiga blev de inte ändå. Kanske 400 kronor styck. Men det är de värda. Nu ska de stå i min hylla i vardagsrummet och bara vara snygga.

I Georgien köpte jag också en nyproducerat och icke-handmålad ikon av deras helgon Sankt Nino. Inte för att jag är särskild religiös eller för att den var så värdefull, gammal eller välproducerad, men jag tyckte den var snygg. På marknaden i staden Telavi hittade jag dessutom en gammaldags (men nyproducerad) flaskborste. Sådana har jag inte sett här hemma på mycket länge och den kostade 10 kronor.

Azerbajdzjan: Här har jag tidigare köpt te eftersom de i södra delen av landet odlar just det. Den är billig, god, väger inte mycket och är också den perfekta present. Däremot tror jag att de flesta av mina vänner nog har fått azerbajdzjanskt te från mig, och själv är jag inte den stora tedrickaren. Så nej, det blev inget te den här gången. Vad köpte jag då? Svar: ingenting!

Armenien: Vernissage är namnet på den loppmarknad i Jerevan som pågår under helgerna. Vardagar också, men då är marknaden kanske 5% av sin helgstorlek och knappast värt ett besök. Det här med vintagesprit börjar tydligen komma mer och mer. För vad annat hittar jag än en 18 årig armenisk brandy från Ararat-fabriken, tappat upp på flaska år 1978. Pris 425 kronor för en halvliter. Försäljaren erbjöd sig att öppna flaskan så jag fick smaka. Nej, absolut inte, svarade jag. Jag skulle däremot tänka på det. Om jag skulle köpa alltså. Priset ville han inte diskutera, utan det var marknadspris för en så gammal brandy. Jag kom tillbaka, och slog till.

Under tiden hann jag köpa på mig några sovjetisk-armeniska vykort och tre stycken sovjetiska julgransdekorationer för 7 kronor styck, i form av en uggla, en gris och en majskolv.

Från södra Armenien fick jag även med mig en traditionell khachkar, det vill säga korssten. Det var en present från Ruben, en kille jag lärt känna eftersom han gör egna korsstenar och säljer dem till turister. Jag stannar alltid bussen där Ruben står och alltid är det någon i min grupp som köper. Då får man en riktig armenisk souvenir, lokalproducerat, och till ett pris som dessutom är överkomligt. Nej, jag tar inga provisioner. Däremot gav Ruben mig i år en korssten i present.