Yrvakna, torra i munnen och med hjärtat i halsen i Wien

Genom planets högtalarsystem ska alla som åker vidare till Innsbruck, Prag och en stad till ge sig till känna för personalen. Vi andra behöver inte oroa oss för våra connecting flights. Vi kommer hinna säger rösten i högtalaren. Trots att vi, det vill säga jag och 17 resenärer som ska vidare till Stockholm, bara har 35 minuter på oss.

Vi landar i Wien enligt tidtabell. Några minuter efter 6 på morgonen. Två bussar väntar. Passkontrollen går snabbt och smidigt. Några av oss springer sen. Säkerhetskontrollen tar lite tid. Inte mer än annars. Kontrollen är lika mycket flaskhals här som till exempel Arlanda. Vårt plan går från andra ändan av terminalen. Det är långt att springa. Inte alla klarar det, men den av oss som hinner först säger ju i alla fall till att här kommer ett gäng svenskar från Jerevan som gärna vill hem. Vi ser gaten. Men… Det är för sent.

Några höjda skandinaviska röster. Personalen kan inget göra. En av oss hann med planet. Sa till om att här kommer ett gäng. Men icke. Gaten stänger, och några sekunder senare kommer vi som yrvakna, torra i munnen och med hjärtat i halsen spurtat förbi både Toblerone och Famous Grouse. Gaten är stängt och vi hänvisas till Austrian Airlines servicecenter där vi en efter en eller två efter två ombokas till eftermiddagsflighten och får var sin voucher på 12 euro. Det räcker nästan till en lunch med dryck.

Jag hade i och för sig förvarnat. 35 minuter vet vi alla är en lite för kort connection. Särskild om man kommer från utanför Schengen. Som reseledare har jag flugit här förut och min statistik för att hinna var 50%. Nu är den 33.

Vi fikar, tar det lugnt, går på toaletten, småpratar, storpratar och klagar lite. Restaurangutbudet här i terminalen består av ciabattas med kyckling. Riktig mat finns i andra terminaler. Vi har tid på oss så det blir ut och in, passkontroller och säkerhetsprocedurer. Österrikisk kommandoservice av en servitris som påminner om Lilla My, fast My är nog i böckerna gladare. Servitrisen har dock full kontroll. Vi får det vi beställer, det går snabbt och notan är korrekt. Vi betalar med våra vouchers och eurocent-mynt.

Från den ena som hann med planet till Stockholm får vi sms. Han är i Stockholm, men inte bagaget. Det var väl det vi tänkte. Som vi pratade om. Om vårt bagage hunnit hade de självklart väntat. Annars hade bagaget fått åka ut igen och sådant tar tid. Men om flygbolaget vet att bagaget inte hinner, då skapar de ju bara merarbete och kostnader för sig själva om de väntar på oss. Är det så det funkar? Gate closed.

Vi går tillbaka till vår egen terminal. Strosar runt lite. Sen är det dags. Vi sitter alla på eftermiddagsplanet från Wien till Stockholm. Mätta på österrikiskt öl, schnitzel med citron och korv med senap. Från och med nu går allt som det ska. Vi är inte längre torra i munnen. Möjligtvis lite trötta. Kramar varandra på Arlanda och säger tack för den här resan. I skuggan av Kaukasus, med några extratimmar i Wien.

 

Taggad med: