Det är på hemresan det strular till sig

Först ska man upp i ottan. Jag beställer aldrig väckning. Varken till mig eller mina resenärer jag åker med. Anledningen är enkel. Receptionen kan så enkelt glömma väckningen. De kan säga förlåt, men det är vi som har första morgonflyget som vi då eventuellt inte hinner. Nej, då är det bättre att lita på sig själv. Bara. Det ska inte vara någon annans fel om jag är sen.

Därför, fem minuter innan två om natten och jag kommer sist till bussen. Utmärkt. Bagaget på plats. I väg till Jerevans flygplats!

Jerevan är en mardrömsstad i rushtrafiken. Rushtrafik är det dessutom nästan alltid. Den sovjetiska stadsplaneringen från 1920-talet tog nog inte alla privatbilar hundra år senare in i sin kalkyl. Nu är det däremot natt och vi glider fram genom den armeniska huvudstadens gator, att ta sig till flygplatsen tar under halvtimmen. Då händer det… Mysteriet med den försvunna väskan!

Min första tanke är förstås att det kan inte stämma. Den måste vara någonstans. Resväskor är ju fysiska objekt och finns ju. De blir inte borta. Men jo, resväskan tillhörande en av mina resenärer är borta. Kan den ha hamnat i bussen som stod bredvid vår buss utanför hotellet? Där fanns ju ett gäng spanjorer som också skulle till flygplatsen. Deras buss ankommer och jag springer dit. Resenären själv vars väska försvunnit letar tillsammans med chauffören. Kan den ha gömt sig i något hemligt rum under bussen? Fast inte finns det vråar i bagagerummet och inte har någon spanjor snott väskan heller.

Jag samtalar med lokalguiden. De andra resenärerna checkar in sitt bagage, jag måste även checka in mitt. Bli av det med, och då uppstår de tidiga morgontimmars andra lilla problem. Mitt bagage går på rullbandet, det hojtar till i systemet, rullbandet stoppas och mannen i incheckningen går sakta mot min lila väska på 23,3 kilo, tar den av bandet och kommer sakta tillbaka och ger mig väskan. Det hela går lite som i sakta film, särskild eftersom jag ju har saker att ta itu med. Nu fick jag plötsligt ännu mer att ta itu med. Min biljett inkluderar nämligen inget bagage.

Tur i otur ändå att det tydligen bara gäller min biljett. Jag får betala, men betalningsterminalen funkar inte. Jag måste upp en våning till Austrian Airlines kontor, stå i kö, samtidigt som jag pratar med vår lokalguide i telefon om nattens mer akuta problem, den försvunna resväskan. Den kan ha försvunnit när bagaget lastades in i bussen. Någon långfingrad människa kan ha snott med sig väskan när chauffören vände ryggen till för att hämta nya väskor. Eller precis när vi ankom flygplatsen, om den väskan var först ut från bussen innan vi hunnit kliva av. Fast nej, vi klev av rätt så snabbt. Människor är ju oftast snabba när dem vet man ska hem.

Chauffören åker till polisstationen för att göra anmälan. Då kan resenären i alla fall få något på försäkringen. Väskan är spårlöst borta… Vi går genom gränskontrollen, kliver ombord i planet och sen ankommer vi Wien. Där väntar oss nästa lilla utmaning…

 

 

 

 

Taggad med: