Jag hade två reserelaterade saker på gång. Den ena blev jag klar med igår. Jag höll ett online föredrag om Georgien och Armenien. Eller snarare, det var en presentation av företaget Albatros norska resa till dessa länder i Kaukasus.

Det andra jag har på gång är förberedelser. I april, under påsk, ska jag i väg på min första resa sen coronan började. Det vill säga, min första resa som reseledare på över två år. Med Världens Resor ska vi se när aprikosträden blommar i norra Pakistan.

Jag tycker är skönt att det börjar hända saker. Har även fått flera andra erbjudanden. Tackat ja till en sommarresa. Men jag tvekar lite inför höstresorna. Jag har ju min lärarexamen nu. Studielån. Det är lärarjobb jag vill ha. Och då kan jag i alla fall inte nu tacka ja till något som kommer definiera min höst.

Det känns i alla fall bra. Att 2022 går mot något som är nästan som vanligt? Alltså som förr…

Igår hade jag alltså 150 personer som lyssnade på mig. Som såg mitt bildspel och hörde mig prata om Tbilisi, om georgiska militärvägen, om kyrkor i Armenien och all den goda maten och vinet som regionen erbjuder. Det var kul att prata, att visa bilder. Jag hoppas jag får göra mer av det i framtiden. Inför resenärer. Men även inför elever. Prata historia Jag kanske lyckas kombinera det på något sätt?

Det känns som sagt bra. Det händer saker. Nästan som vanligt.