Min taiwanesiska blåsfisk med stråhatt hänger i julgranen. Borde jag ge hen ett namn? Den är oavsett inte ensam, utan hänger där tillsammans med ett par samiska skinnskor i miniatyr, en filtåsna från Kirgizistan, en svamp från Tjeckoslovakien och en vit pudel i rosa badkar från USA.

Jag har samlat julpynt från hela världen. Alltså julpynt i den breda bemärkelse. Här finns nyckelringar från Australien, Colombia, Malaysia och Guatemala. Ett hårband för flickor i rött, grönt, vitt och svart från Kuwait. Sådant som jag köpt, fått eller hittat på resor i respektive länder.

Innan jag skriver dessa ord läser jag min nyårskrönika från ett år tillbaka. Jag konstaterade då att det var fem år sedan flyttlasset gick till min lägenhet i Norsborg. Nu är det sex. Jag satt i min gröna 70-talssoffa, med julgranen bredvid och lyssnade på suset från ventilationssystemet. Nu sitter jag i min Chesterfield i det andra av mina två rum. I år är julgranen här inne. Ventilationen låter likadant.

Förra året var vi fyra på nyårsafton. I år blir vi två, jag och en kompis. Vi ska vara hos honom. Han fixar risotto och champagne. Jag tar med hummer, ostron, kaviar och vodka. Jag vill ha vodka till ostronen. Och till kaviaren.

Förra året var jag säker på att 2021 skulle bli ett spännande år. Nåja, om man inte räknar ”fortfarande i livet under en pandemi” som spännande. Men ja, jag är nästan klar med min lärarutbildning. Den har tagit det meste av mitt fokus det här året. I augusti spenderade jag en vecka i Albanien. Innan jul hann jag åka över till min hemstad Narvik i Norge en sväng. Det var första gång på över två år.

På bloggen publicerade jag 33 inlägg i år. Det var många färre än året innan, fast det förstås. Det här är en reseblogg och jag har knappast rest. Jag har tagit 1500 bilder i år. Vore det två, tre, fyra eller fem år tillbaka hade där funnits en nolla till. Men det blev fina reseminnen från Albanien, och under hösten var jag på svamputflykt varje vecka, med kamera.

Nu är det sista dagen i 2021. Jag undrar vad jag kommer skriva sista dagen år 2022. Jag har faktiskt ingen aning. Men förhoppningsvis har jag börjat jobba som historielärare. Förhoppningsvis har jag fått använt mitt visum till Saudiarabien. Förhoppningsvis har min gruppresa till Pakistan äntligen blivit av. Oavsett: Gott Nytt År!