Reseåret 2020

Mitt reseår. Med stränder i Burma. Bergen i Bangladesh. Och maten i Vietnam. Det känns långt bort nu. Men så jättelångt är det inte. För de tre första månaderna i år, innan, mellan och efter reseledaruppdrag i Malaysia, hann jag besöka dessa länder. Tre för mig nya länder, och många erfarenheter rikare.

Det jag tänker på nu, är min första mellanlandning. Att gå runt i en förort till Peking den 3 januari, i 6 minusgrader och försöka hitta runt, göra sig förstått, och inte ha någon aning. I Kinas huvudstad är allt mycket större än på kartan. Sen fortsätta till Burma/Myanmar, och efter några dagar bli sjuk, 40 grader het och med hosta. Jag kallade det för burmesisk feber då. Undrar vad jag skulle kalla det nu. Fast antikroppar har jag inte.

Selfie i Peking, 3 januari 2020. Lyckligt ovetande om hur 2020 skulle bli.

Två rundresor på tre veckor blev det sen. I Malaysia. Borneo under monsun-tiden. Inte att rekommendera, men jag gjorde mitt jobb. 42 arbetsdagar. Fler blev det inte, i år. Varje år brukar jag nämligen räkna. Hur många dagar jobb. Hur många dagar privata resor. 2019 hade jag till exempel dagar 140 reseledar. Jag har även siffror för 2018 och 2017. Och visst, 2020 känns ju då lite futtigt.

En tidig morgon i Srimangal-området i Bangladesh, februari 2020.

Det gäller att fokusera på det positiva. Som att jag 2019, som turist/resenär hann uppleva ett nytt land, medan jag i år, 2020, hann med tre. Jag har nämligen ett mål: Att varje år åka till minst ett land jag aldrig varit i förut. Med Burma i januari, Bangladesh i februari och Vietnam i mars lyckades jag. När jag räknar hade jag 35 egna resedagar i år. Då inngår även min lilla chartervecka i Kroatien i höstas.

När jag då ser tillbaka på allt nytt som jag har upplevt, människor jag mött, mat jag ätit och luft jag andats, så är dessa minnen viktigare. Viktigare än att det inte blev vår- och höstresor till Pakistan. Viktigare än flodkryssningen på Volga i maj och transsibiriska i augusti. Viktigare än de resor jag aldrig erbjöds eftersom de fick ställas in innan de fått sin reseledare.

I augusti började jag på en utbildning. En pedagogisk utbildning för att bli lärare. När jag skriver det här är jag nästan klar med en tredjedel. 2021 kommer gå i de två tredjedelarnas tecken. På samma sätt som det att leda resor var kul, är det här också roligt, att bli historielärare. Ingen förstaprioritet för resor 2021 alltså. Men vi får se hur det blir. Ett nytt land ska jag åtminstone klämma in. Frågan är bara vilket!

Avslutningsvis några bilder från Vietnam, mars 2020. Jag fick åka hem en vecka tidigare än planerat. Och inte via Peking.

Taggad med: