Så mycket reste jag 2019

Hur mycket jobbar jag egentligen? Och hur mycket är jag hemma? Hur blev reseåret 2019? Det är frågor man som reseledare kan ställa sig. Det gäller ju att hitta sin balans. Allra helst ska jag det också finnas lite energi kvar. Nyfikenhet. Pengar. Så att jag under året även hinner en resa eller två privat. Göra något av det jag gillar allra bäst. Träffa nya människor i länder jag aldrig förut varit.

Vi är i mitten av december. Det är två veckor sedan jag kom hem från en jobbresa i Wien och jag ska inte åka någonstans. Får jag erbjudande om att hoppa in som vikarie tackar jag vänligt nej. Det som är kvar av 2019 vill jag faktiskt vara i Sverige. Så hur blev det? Hur många dagar? Länder? Samt jämfört med förra året? Här kommer facit!

Först jobbresorna

Best of Pamir Highway-0799
Pamir Highway med Afghanistan på andra sidan av gränsfloden Panj som delar Wakhandalen i två, mellan Afghanistan och Tadzjikistan.

När det gäller jobbresor hade jag totalt 13 resor. Det vill säga 13 olika grupper i 11 olika länder. Året började med rundresa i Malaysia. Avslutades med adventskonsert och julmarknader i Wien. Däremellan besökte vi Sidenvägstäderna i Uzbekistan, gjorde en av världens kanske mest spektakulära roadtrips längs Pamir Highway i Tadzjikistan, gled sakta förbi landsbyar längs de ryska flodvägarna. Dessutom mer klassiska rundresor i Kirgizistan, Azerbajdzjan, Rumänien och Bulgarien. Samt norra Cypern. Och jag hoppade in som vikarie i Georgien. Jag hade inte planerat åka dit i år. Men så blev det.

img_0333
Uppe vid Gergetikyrkan i Kazbegi, norra Georgien.

Vikariedagarna i Georgien gjorde att det under 2019 blev totalt 140 dagar på jobb som reseledare. Jämfört med 2018s 114 dagar. Och 2017s 124.

Och hur blev det med privatresorna?

Jag har ett mål varje år med mitt privata resande. Jag ska besöka minst ett nytt land. Och jodå, jag lyckades. Fast det blev just det. Ett nytt land. Landet var Laos, en en veckas stopover kan man säga, på väg hem från min jobbresa i Malaysia. Det är bra att kombinera så. Slippa flyga fram och tillbaka så mycket. Och biljetten är ju dessutom betalt. Laos alltså, mitt nya land för 2019.

img_2850-1
Unga munkar på väg för att se utsikten över Laos huvudstad Vientiane.

Lite av det samma gjorde jag i Uzbekistan. Fast där stannade jag kvar en vecka i landet efter att min jobbgrupp åkt hem. Besökte Aralsjön och Ferganadalen tillsammans med Katarina som står bakom resebloggen Äntligen Vilse samt Sofia som driver Fantasiresor. Det är inte så många gruppresor som inkluderar dessa delar av Uzbekistan. Då gäller det att ta chansen när man får den.

fergana valley uzbekistan-1291
Sidenproduktion på traditionellt sätt i Ferganadalen i Uzbekistan.

Annars blev det tre resor till Norge. En födelsedag, En begravning, Och en roadtrip i mina hemtrakter med Katarina.

I november spenderade jag 12 dagar i Spanien. Tur-resa via London och retur via Lissabon. Barcelona och Madrid sto på programmet. Madrid hade jag aldrig förut besökt.

Sen är gränslandet mellan jobb och privat. Som när jag i mars åkte till ITB, världens största resemässa i Berlin. Eller som i april, när jag deltog på en pressresa till Pavia i nordvästra Italien. Jag omtalar dessa resor som privata. Jag fick ju ingen lön för dem. Totalt blev det 57 dagars privat resande i 2019.

Slutsats

Mina jobbuppdrag samt privata resande innebär 197 dagar på resande fot i år. Förra året var det 210. Året dessförinnan 193. Jag ligger alltså rätt så stabilt. Just i år ökade jobbuppdragen. Och medan jag både 2017 och 2018 rest runt i både Sydamerika och Pakistan, blev det i år mer av mitt hemland Norge.

När jag åker till Sydamerika nästa gång vet jag inte. Pakistan kommer däremot bli relativt snabbt. Mina planer för 2020 har redan börjat utkristallisera sig tämligen väl.

 

Taggad med: