Hur blev egentligen reseåret 2017?

Nyårsafton förra året skrev jag ett inlägg. Resetrender och reseplaner 2017. Men hur gick det egentligen? Hur såg 2017 egentligen ut för min del? Blev det som jag trodde?

Jobbresorna först.

Centralasien Albatros-28
Min födelsedag på ungefär 3500 meters höjd i nordvästra Kina

Jag skrev om Centralasien till våren. Visst, jag åkte dit. Att det däremot skulle bli visumstrul till Turkmenistan hade jag inte trott. Men men. Allt löste sig ändå.

Sommarens resa till nordvästra Ryssland som jag skulle leda – den blev däremot inställd. Riktigt synd, eftersom jag hade sett fram emot att besöka Solovki-öarna. Jag har i och för sig varit där förut, men den här resan tror jag hade kunnat bli något särskild. Men den ställdes in. Det är svårt att sälja resor till Ryssland nu för tiden. Dock inte omöjligt.

Att jag däremot också skulle leda en Centralasien-resa i Sven Hedins fotspår, en resa som även skulle ta mig till Xinjiang-provinsen i Kina, det hade jag inte trott. En resa som skulle låta mig se min första jak-oxe på min 38-årsdag, samt en Eurovisionsfinal via Youtube – det hade jag heller inte trott.

img_2066
Pamir och Wakhan-dalen

Att Solovki-öarna inte blev av var som sagt trist, men i stället fick jag åka Pamir Highway. Ingenjörkonst på 4000 meters höjd. Wakhan-dalen i Tadzjikistan, längs afghanska gränsen – det var ändå äventyr av en annan kaliber än ryska kloster…, utan att prata ont om dem.

Det blev även en extra rundresa i Uzbekistan, samt en sommar-resa till Kirgizistan, ett land som jag det här året lärde känna mycket väl. Bara det här året besökte jag Kirgizistan vid tre tillfällen, dessutom olika delar av landet varje gång.

Jobbhösten blev ganska som jag förutspådde. En rundresa i Kaukasus. En rundresa i Iran. Tågresan i Ryssland hade jag dock inte antecknat. Nu har jag kylskåpsmagneter från både Samara, Chelyabinsk, Kurgan och Petropavlovsk. Inte dåligt inte.

Sen privatresorna.

Iguacu Brasilien vattenfall-1
Vid Iguazufallen i Brasilien/Argentina.

Nyårsafton skrev jag om resor i Afrika. Jag skrev även om Brasilien och att jag inte skulle besöka Brasilien utan att även svänga förbi Paraguay. Jag skrev att jag med största sannolikhet kom att åka tillbaka till London, och även besöka Pakistan igen. Höstfärgerna i Hunza-dalen. Öknen kring Bahawalpur och Multan! Allt det i Pakistan. Jag nämnde chartern – att det troligen även om att bli en charterresa under 2017.

Hur blev det då?

Nej, jag åkte aldrig till Afrika. När skulle jag haft tid till det? Visst, det är bara att prioritera, men nej, jag prioriterade inte Afrika tillräckligt.

Jag skrev om Brasilien och Paraguay. Och jodå, 27 dagar i Sydamerika. Brasilien, Paraguay, Argentina och Uruguay blev det. Alla länder som jag aldrig besökt tidigare. Brasilien blev det land där jag tillbringade flest dagar, och gissa vad! Om en vecka åker jag dit igen! Det hade jag aldrig trott för ett år sedan.

London? Nej, i år blev det faktiskt ingen Londonresa. Lite synd kanske, men det blev en sväng till Berlin. Det är heller inte att förakta.

Pakistan? Visst. Öknen kring Bahawalpur. Lahore. Fast inte Multan, och inga höstfärger i Hunzadalen. Vem vet, det kanske blir 2018?

img_9918
Derawar-fortet i öknen utanför Bahawalpur, Pakistan.

Att jag även spenderade en vecka i Italien, dock ingen charter, och några dagar på Svalbard, det var sådant som jag för ett år sedan inte hade planerat. Det blev även en sväng till Helsingfors och Tallinn

Slutligen

Totalt 16 resor. 193 resedagar. 124 av dessa som reseledare, fördelat på 8 olika rundresor. Det innebär också att 8 av resorna var rent privata.

Det innebär alltså att jag spenderade över hälften av årets dagar på resande fot. Drygt 1/3 av 2017 var jag på jobb som färdledare.

Nu kvarstår det bara att fundera på vad 2018 kommer ge. Några planer är redan klara. Andra planer funderar jag på. Annars blir vägen till medan man går. Det gäller nog också för 2018.

 

 

Taggad med: