Guide till Lahore

Det är inte så många som reser till Lahore. Eller skriver om staden. Om smakerna, färgerna, dofterna och stanken, människorna, djuren och alla cykeltaxin. Men vad finns det egentligen att göra och se i Pakistans näst största stad?  Jag har varit där. Tre gånger. Och även om Lahore ger minnen för livet, är det kanske ingen weekenddestination. Lahore behöver tid. Tid som många inte ger. Det är oerhört synd.

Att söka om tips för Lahore blir därför svårt. Just för att nästan ingen skriver. Inte ens på engelska. I den här guiden försöker jag därför sammanställa mina erfarenheter från Lahore. Staden som är Pakistans kulturella och kulinariska huvudstad. Med en tusenårig historia. Uppkallat efter den hinduiska guden Lava, fast etymologin kan vara svår att se. Och idag, huvudstad i den pakistanska delen av Punjab, samt näst största stad i landet.

Tre gånger har jag alltså besökt Lahore. December 2016, december 2017 och november 2018. Varje gång har jag spenderat drygt en vecka i själva stan. Lahore har även varit min bas för utflykter. Endags- och flerdagsutflykter över stort sett hela landet. Mer om det på andra ställen. Nu är det Lahore som gäller.

En kort historisk bakgrund för Lahore

Lahore_Best_Pictures-0928

 

Lahores historia sträcker sig kanske 2000 år tillbaka i tid. Det är svårt att säga exakt, men innan islam kom hit var det stor sett hinduer som bodde här. De skriftliga referenserna är för få. Efter profeten Muhammeds död år 632 spred islam sig snabbt. Dynastier, krigar, stammar och folkslag. För många för att nämnas här. Men så småningom, utöver 1000-talet, blev Lahore huvudstad och styrdes av olika muslimska ätter.

År 1241 förstördes staden av mongolerna. Från 1526 var staden en del av det mäktiga Mogulriket. Många av Lahores arkitektoniska skatter härstammar från denna tid. Jag återkommer till Lahore Fort, Badshahi-moskén med mera, men det var nu, på slutet av 1500-talet och hela 1600-talet att staden hade sin storhetstid.

Sen gick det sämre, men så är det alltid. Det går i vågor. Det som går upp måste komma ner. Et cetera. Och när något ligger nere, ja då kommer någon annan och tar över. I Lahores fall först sikherna, sen britterna. 1849 hamnade Lahore i britternas händer. 1947 blev Lahore en del av det självständiga Pakistan. Nästan 100 år som brittisk koloni har satt spår i staden. Även det återkommer jag till.

Vad finns det så att se och göra i Lahore?

Det är förstås enkelt att lista upp alla museer, moskéer och minareter. Alla marknader, all mat. Men har du inte redan läst olika tio i topp-listor som stort sett förmedlar samma sak, så kan det här kanske vara vettigt. Och har du läst, då hoppas jag att jag lyckas krydda min text på ett sådant sätt att du gärna tar en repetition.

Badshahi-moskén

badshahi-mosque-lahore-4
Solen går ner utanför Badshahi-moskén

Badshahi-moskén, eller Kejsarmoskén för den som vill ha en svensk översättning, stod färdig år 1673 och byggdes på uppdrag av den indiska stormogulen Aurangzeb. Efter 22 trappsteg kliver du barfota in på innegårdens marmorgolv. Bakom höga murar av röd sandsten ligger moskén, en kejsare värdig.

Höga åttahörniga minareter vid innegårdens fyra kanter. Något mindre minareter vid själva moskéns fyra hörn. Tre kupoler av vitgrå marmor. Ett måste när du besöker Lahore. Gärna på morgonen, kanske kring klockan 9 när ljuset fortfarande är mjukt. Eller som jag, innan solnedgång. Läs gärna mitt separata inlägg om Badshahi-moskén.

Lahore Fort

lahore-fort-sunset-8
Tagetes blommar inne på Lahore Fort medan böneutropet låter i bakgrunden

Det är inte bara utsikten mot Badshahi-moskén som gör fortet i Lahore värt ett besök. Det finns en kunglig historia som går tillbaka till 1000-talet, även om det efter mongolernas härjingar på 1200-talet inte finns mycket kvar från den tiden. Idag ser vi ett tjugotal byggnader från 1500- och 1600-talet. Mogulernas storhetstid. De som byggde fortet var de som byggde Badshahi. De samma som även byggde Taj Mahal i Indien.

Vit marmor och röd sandsten. En bred trappa där Moguldynastiets kungligheter för 400 år sedan red på sina elefanter. Idag finns inga elefanter, men så är det heller inte enbart blåblodiga som får komma in i fortet. För den utlänning som har lite pengar kostar inträdet 500 rupies. Pakistanier betalar 20, och de är de lokala turisterna som är majoriteten av alla besökare här. Kom hit gärna på eftermiddagen. Solnedgången, från fortet, mot Badshahi-moskén är något verkligen unikt. Jag har även skrivit separat om Lahore Fort.

Wazir Khan-moskén

wazir-khan-mosque-lahore-1
En man på väg ut och jag på väg in i Wazir Khan-moskén

Wazir Khan var en kunglig läkare. Det måste ha varit en lönsam profession, för mannen ägde stora delar av dåtidens Lahore. År 1641 stod den färdig, moskén som uppkallats efter honom, och som kanske är den mest dekorerade av alla mogul-erans moskéer. Fajans och fresker. Tidstypiska oktogonala minareter. Moskén kom att bli Lahores kanske viktigaste samlingspunkt för fredagsbön.

En ensam vakt sitter vid ingången till moskéns innegård. Skorna av. Med vakten kan det även förhandlas lite. För 100 rupies öppnas dörren till en av minareterna. Där uppe finns Lahore i alla riktningar. Rop och motorcyklar. Färskpressat juice och kikärtsbullar. En falk attackerar en duva i luften.

På innegården ligger bönemattor och en grav för ett sufi-helgon. Lahore är ett centra för sufism, denna mytiska eller andliga aspekt av islam, de som strävar för att uppnå personlig kontakt med gud. Några män ber. Om Wazir Khan-moskén har jag även skrivit en längre text.

Shahi Hamam

Shahi_Hamam_Lahore-1075
De renoverade kungliga baden som numera är museum

Shahi Hamam är de kungliga baden. Både orden är bekanta för många. Ordet shah betyder kung , och hamam känner vi igen som en badanläggning. Det var tiden då inte alla hade bad hemma. Ej heller kungligheter.

De kungliga baden i Lahore ligger nära Wazir Khan-moskén och porten. Dehli gate som den heter och som är en av huvudportarna genom gamla stadsmuren och in till stadens äldsta delar. Baden byggdes på 1600-talet, som så mycket annat i Lahore.

Idag har Shahi Hamam restaurerats. Mycket med hjälp av pengar från Norska Ambassaden i Pakistan. Den har blivit ett museum som beskriver dåtidens badkultur, med kallvattenbad, varmvattenbad, sauna och massage. Vissa dagar för kvinnor. Andra dagar för män.

Själv besökte jag badmuseet under min första vistelse i Lahore, december 2016. För mer info om badet, kolla gärna här.

Shalimar Gardens

Shalimar_Gardens_Lahore-1908
Kväll i Shalimar Gardens

5 kilometer öster om Lahore ligger trädgården. Shalimar, eller Shalamar som den också kallas sägs vara en persisk paradisträdgård, föreställande någon form av jordiskt utopia. Åtminstone var det tanken när den anlades år 1642, som rekreationsområde för de mogula kungligheter.

Idag är parken öppen för alla. Men det gäller att ta sig hit. Samt ha fantasi när man väl är här. Och inte irritera sig för mycket över vakterna som springer efter en. Jag vet inte om jag inte fick ta bilder när jag var där. Jag gissar att det bara var vakten som ville ha pengar. De lokala fotograferade ju. Wikipedia har en längre artikel om de kungliga trädgårdarna. För mig var Shalimar inget måste…

Lahore Museum

Lahore_Museum_Jewlery_Human_Bone-2423
Ett smycke av människoben på museet i Lahore

Ett museum av gammalt format. Med vitrinskåp och damm. Stora dunkla rum och mörkt träd. Som korridorer och hallar i en film från kolonialtidens stora dagar. Så var det också britterna som anlade museet. Som har varit i samma byggnad sedan 1894. Vars kurator en gång i tiden var Rudyard Kiplings far. Och Rudyard, det var han som skrev Djungelboken.

Från rum till rum går man. Exponenter från olika tidsepoker. Ett smycke, av elfen- och människoben. Det som finns här är inte bara från Lahore, utan från hela det geografiska området som utgör dagens Pakistan. Inget digitalt eller interaktivt så långt ögat kan nå. Fast äkta prylar från när det bördiga området kring floden Indus kontrollerades av indo-greker, moguler, sikher och britter.

Museet ligger praktiskt på Mall Road, nära Anarkali Bazaar. Besök gärna museet på förmiddagen eller mitt på dagen, när ljuset är som starkast utomhus. Lita inte på öppettiderna på hemsidan.

Baba Shah Jamal Helgedom

Helgedomen, alltså graven till sufi-helgonet Baba Shah Jamal som dog på slutet av 1600-talet. Hit går man inte för arkitektur eller för att se hur det ser ut i dagsljus. Det är snarare kvällen som gäller. Stämningen, när hundratals troende kommer hit för att be, eller umgås, eller för att säga det rakt ut, dansa, hoppa, skaka loss, och röka på. Det är torsdagskvällarna som gäller för de som vill se det hela. Trummor. Dans. I trans. Och stora stora mängder av haschisch som man förstås inte måste ta. Särskilt inte om man vill ha plånbok och kamera intakt när man lämnar.

Men försök kolla i förväg om det faktiskt blir dans. Fast kolla i förväg är svårt. Snarare åk dit, sent en torsdag kväll och kolla läget. Event som det här är inget som högt annonseras, även för att det är förknippat med en viss risk. Det är nämligen inte alla konservativa muslimer som gillar den mer mystiska sufiska grenen av islam.

Helgedomen ligger bredvid Forman Christian (FC) College, nära stadsdelen Muslim Town. Och om du inte är här en torsdag kväll, så kom ändå en annan kväll. Stämning finns det oavsett.

Den pakistansk-indiska gränsen vid Wagah

Wagah_Border_Pakistan-1984
Män som passerar gränsen innan den stänger.

En av världens kanske märkligaste gränser? Wagah. Två fiendeländer som visar upp sig för varandra. Musik, dans och parad. Som landskamp varje dag. Mellan Indien och Pakistan.

I över 60 år har man markerat här. Länderna som vid flera tillfällen legat i krig med varandra. Men som ändå varit överens om denna markering. Att det trots fiendskapen ändå går att fira sina länder, sina flaggor, sin musik.

Wagah border är den enda öppna gräns mellan Pakistan och Indien. Man kan nästan säga att den har öppet kontorstid. Och det gäller att komma tidigt, även för den som inte ska korsa gränsen utan bara skåda ceremonien. Kanske så tidigt som klockan 14:00 fast showen inte början förrän 16:00. Det vill säga, 16:15 på vintern. 16:45 på sommaren. Men kolla upp det, försäkers skuld. Och kom tidigt, för säkerhets skuld det också.

Lokalbuss B-22 går de drygt 20 kilometerna mellan Wagah och Lahore. Det enklaste är dock att skaffa privat transport. En mer personlig text om min upplevelse vid Wagah-gränsen finns här.

Mat och dryck i Lahore

streetfood-lahore-1-2
Gatumat nära Wazir Khan-moskén i Lahore

Lahore kallas Pakistans även kulinariska huvudstad. Visst, jag har även ätit gott i de andra delarna av landet. Men inget slår Lahore. Variationen och mängden. Dofterna från röken och stekoset. Mitt på trottoaren, om det nu kan kallas trottoar. Hettan från chilin. Den färska ingefäran. Att äta med höger hand. I det fluoriserande ljuset. Mitt i natten.

I mitt inlägg som kallas Stadsvandring och Streetfood skriver jag inte mer om mat i Lahore. En sak är i alla fall säkert. I Lahore går man inte hungrig!

Inte går man törstig heller. Det vill säga, om man inte måste ha ett glas vin eller en öl. Då blir det nämligen lite svårare.

I den islamiska republiken Pakistan råder nämligen alkoholförbud. Det vill säga, nästan. Som icke-muslim är det nämligen möjligt att få tag på, helt lagligt, öl och sprit. Lokalproducerade dessutom, för här finns även ett bryggeri från britternas dagar, Murrees. På vissa ställen, gärna i anknytning till större hotell som Pearl Continental och Avari finns särskilda alkoholaffärer.

Shopping i Lahore

shopping-shawls-pakistan-lahore-1

Moderna shoppingmalls eller bazaarer vars historia sträcker sig hundratals år tillbaka? Eller varför inte helt enkla gatumarknader där stort sett vem som helst säljer vad som helst i ljuset från en ficklampa eller något el-aggregat eller bilbatteri som gör att även en större lampa kan lysa.

Import från Kina, second hand från Canada och Korea. Tomma spritflaskor och kläder från landets egna fabriker. Samt hantverk och annan egenproduktion. I Pakistan är arbetskraften billig.

Anarkali Bazaar, Liberty Market, Mall Road. Jag kan fortsätta. För en lista över olika marknader, klicka här. För ännu lite mer shoppinginspiration, klicka här.

I min egen text, Pakistan: Pengar, Pris och Shopping finns mer information.

Bo och transport

lahore-train-railway-station-1-2
Tågstationen i Lahore

När det gäller transport har Lahore en internationell flygplats. Hit kan man ta sig, till exempel via Abu Dhabi eller Istanbul.

När det gäller tåg finns Samjhauta-expressen mellan Amritsar i Indien och Lahore i Pakistan. Länderna är, som nämnt tidigare, inte bästa vänner. Kolla därför upp i förväg om den går och när den går.

Om man vill åka från Lahore till andra delar av Pakistan så finns både tåg och buss till de flesta destinationer och biljetter köps när man väl är på plats. Jag har själv åkt tåg från Lahore till Hyderabad och därifrån till Karachi. Jag har åkt buss mellan Lahore och Peshawar, samt nattbuss mellan Lahore och Bahawalpur och Multain.

När det gäller boende finns förstås de stora internationella hotellsajterna. Var dock uppmärksam på att det inte är alla hotell som accepterar utlänningar, även om de kan bokas på nätet. Själv har jag i Lahore använt Couchsurfing för att bo hemma hos folk, och jag har även bott hos vänner.

Annat att uppleva och tänka på

tv-lahore-mawlid-1

Under min första vistelse i Lahore hamnade på nyheterna. Jag gick runt i ett av stadens många distrikt. Det var under Mawlid eller Eid Milad Un Nabi som det även kallas med olika rättstavningsvarianter. Med andra ord, profeten Muhammeds födelsedag.

Mat, fest och dans. Vackra kläder, utställningar, glitter och ljus i alla färger. Ja det kan knappast beskrivas den feststämning som finns i Lahore när Mawlid firas. Och som utlänning får man vara med. Man blir bjuden hem till folk man aldrig sett förut. Alla tycks vara vänner och alla tycks vara glada.

Människorna i Lahore är bland några av de trevligaste jag mött, och egentligen är det bara att kasta sig ut i det hav av människor som finns ute på gatorna. Det var det jag gjorde. Och då hamnade jag på tv.

För mig är Lahore mycket att bara promenera längs gatorna, även om det på många sätt kan vara stökigt. Lahore är den enda stad där jag nästan blivit överkörd av kamel och kärra.

Det är även den stad där jag haft mina allra bästa shoppingupplevelser när jag letat både efter kläder till mig själv och presenter att ta med hem. Om jag har några favoritkläder hemma som gått sönder tar jag med dem till en skräddare i Lahore. I Lahore finns gitarrtillverkarna, skomakarna, transpersonerna och mannen som tar en promenad med sina gäss. I Lahore finns bufflarna som ger mjölk och kamelen som driver senapskvarnen. Här finns det tillåtna och det förbjudna. Demonstrationer och fester.

Det är inte så många som skriver om Lahore. Om smakerna, färgerna, dofterna och stanken. Om människorna och djuren. Det är oerhört synd…

Denna text är alltså min guide till Lahore. Jag kunde ha skrivit ännu mer, men någonstans för gränsen gå. Tre gånger har jag besökt Pakistan och Lahore. Totalt har jag kanske spenderat 4 veckor i staden. Det innebär inte att jag kan allt. Men jag kan något. Om du har tips om egna favoriter i Lahore får du gärna kontakta mig. Ja det får du i och för sig annars också. 

Och bara för ordningens skull. Denna text är inte sponsrat på något sätt. Jag har betalat alla mina resor till Pakistan med egna pengar. Fotona är också mina egna. De bilder där jag själv är med har vänner till mig tagit.

 

Taggad med: