När gruppen har lämnat…


Mina sista fem dagar i Pakistan spenderade jag utan min grupp. Jag brukar göra så ibland, att stanna kvar några dagar när mitt uppdrag som reseledare är avslutad. Så gjorde jag även nu. De två sista dagarna på jobb, i Taxila och Islamabad. Taxila, som för ett par tusen år sedan var ett viktigt buddhistiskt centrum i ett persiskt lydrike vid namn Gandhara, erbjuder spännande utgrävningar och minnen. Jag gillar det faktum att renoveringarna är begränsade. Det låter fantasin flöda. Getterna betar bland ruiner och marijuana. Här strosade vi runt.

Sen besökte vi de olika monumenten i Islamabad och även basaren i grannstaden Rawalpindi. Efter en sista middag åkte gruppen vid midnatt till flygplatsen. Själv mötte jag upp min vän Awais från Lahore. Mina lediga dagar skulle vi spendera tillsammans.

Så här står vi, i en buddhistisk klosterruin, Takht e Bhai. UNESCO världsarv sen 1980, men inte på vårt program med gruppen, eftersom det ligger i fel provins, nämligen Khyber Pakhtunkhwa, och där har UD, av någon anledning, fortfarande varningar. Annars tog UD bort de flesta Pakistan-varningar i 2018. Visst är Takht e Bhai vackert?

I Mardan, den största staden nära klosterruinen mötte jag dessutom Abbas. Han driver en affär som säljer nötter och torkad frukt. Vi spenderade ett par timmar hos honom och fick ta del av en äkta gästfrihet. Jag köpte pinjenötter. Men trots många försök lyckades jag inte betala. Det är i och för sig ganska vanligt att en försäljare i början inte vill ta emot de pengar han ska ha. Men efter lite fram och tillbaka får man förstås betala. Med Abbas var betalning helt omöjligt. Nötterna var en gåva. Punkt slut.

I Peshawar stannade Awais och jag sen två nätter. Att gå runt i basarerna där är ett äventyr. Peshawar måste vara Pakistans shoppingstad nummer ett. Här lyckades jag bättre med att betala för mina varor. Traditionella sandaler, grönt te, träningskläder, lapis lazuli och mycket mer. Min ryggsäck vägde sina 25 kilo på väg hem. Här mäts mitt huvud inför köp av hatt.

Slutligen två nätter i Islamabad. Det vill säga, jag spenderade en och en halv. Flyg hem på natten var anledningen. Pakistans huvudstad med grannstaden Rawalpindi är också ett äventyr. Och i Rawalpindi fick jag äntligen besöka Markazi Jumia Masjid, stadens centrala moskébygge från 1903. Hit måste jag ta med gruppen nästa gång. Det blir förhoppningsvis i april 2023. Jag ser redan fram emot nästa år!

Kategorier:PakistanEtiketter:, , , ,

1 kommentar

Kommentera

WP2Social Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: