Torsdag kväll i Zonguldak och den stora moskén och stadens ljus speglar sig i Svarta havet. Stilla innan stormen. Nu, fredag morgon slår höga vågor in över stranden. När jag blickar ut från mitt fönster från fjärde våningen ser jag ut över havet men jag ser ingen horisont. Enbart en grå, suddig övergång mellan vågor och vattentät himmel. Om en timme börjar vår utflykt.

Det förhåller sig alltså så att jag, tillsammans med femton andra bloggare, journalister och reseskribenter, kalla oss vad du vill, är på pressresa. Vi är bjuda av turkiska turistmyndigheter och temat för resan är svartahavskusten, den västra delen. Om vädergudarna inte är på vår sida är det en sak. Men jordbävning, natten innan avresa skakade om även vårt program. Ett femtiotal skadade i staden Düzce som skulle vara vårt första stopp på resan. Nu blev det inte så, utan istället har vi besökt några av Istanbuls utkanter. Atatürk arboretum, alltså botaniska trädgård, med svanar och röksvamp och som vår lokalguide uttryckte det, ”med många sorters träd”, och där fanns dessutom ankor. ”So sweet”. Jag tror huset är till för ankorna men jag är inte säker. Vi promenerade själva. Här tog även Daniela den fina bilden av mig… Eller ja, jag tycker i alla fall den blev fin!

Vi åker vidare. Vegetarisk lunch på Michelin-krog. Araka heter krogen, och tänker jag på spritsorten arrak är det lätt att komma ihåg namnet. Olika sallader med sellerirot , rödbetor, ris kokat med örter och rostade mandlar och pinjenötter. Snygga presentationer, men förfrågan till trots, kocken var inte jättesugen varken på att prata eller komma på bild. Synd, för maten var god.

Vi femton, vi är från åtta länder: Grekland, Bulgarien, Serbien, Bosnien, Polen, Frankrike, Danmark och förstås Sverige. Serberna och grekerna håller sig mest för sig själva. Polacken och hon från Frankrike mest med oss nordbor. Vår bulgariska medresenär tyckte att gårdagens middag påminde om Bulgarien när på 80-talet deras socialistiska turistmyndigheter styrde alla turisthotell. Jag kan förstås inte uttala mig om just det, men chipsen var bättre än svensk skolbespisning.

I gruppen har det annars utvecklat sig en viss svart humor. Det handlar om sådana saker som väntetid, hysterin mot fotostativ (tripods) i botaniska trädgården eftersom vi inte får fotografera för professionellt bruk (vi är på pressresa) samt vår lokalguides innovativa svar på våra frågor.

Annars känner jag mig smått vimmelkantig och jag funderar på varför?En liten matförgiftning? Tveksamt. Kanske är marken lite smått gungig fortfarande? Är det vädret? Har jag sovit för lite?

Nåja, om en halvtimme börjar dagen, inshallah. Våra värdar tyckte vi förtjänade vila ordentligt, men trots våra protester blev det sovmorgon. Jag hann i alla fall skriva detta. I går kväll hade jag den här utsikten över svarta havet:

Idag är det lite ljusare…