Det är länge sedan jag haft semester. Resa gör jag hela tiden. Men att vila. Ligga i sängen till 11 på morgonen. Det kommer jag inte ihåg när jag gjorde senast. Det är nog eftersom jag var här förra året. I år behöver jag inte turista lika hårt.

På väg till indiska gränsen. Förra året kom jag för sent. Wagah border. En av världens märkligaste gränser. Två fiendeländer som visar upp sig för varandra. Musik, dans och parad. Men även nu. För sent. 

Jag fick veta att man skulle vara där innan 3:30. Nu säger gränspolisen 2. Det är bara att återvända till Lahore. Tittar på kanalen. Besöker en park. Shalamar. Kanske den vackraste av mogulernas parker. Från 1600-talet. Dock är fontänerna utan vatten och foto med riktig kamera förbjudet och det blir några kronor till parkpolisen för att se igenom fingrarna med det hela. 

Sen blir det mörkt. Går på en marknad med billiga kläder. Köper en halsduk. Skaffar simkort. Och sen är det plötsligt kväll.
Nästa morgon. Torsdag. Idag är det mer bråttom. Tredje försöket till Wagah-gränsen och idag ska det gå. Det går.

Feststämning. Dans. Publiken ropar. Soldater. Uniformer. Klockan 4 börjar spektaklet. Som utlänning får jag vip-plats. Drygt en  halvtimme. Pratar med folk. Tar bilder. En gräns som påminner mer om en fotbollsmatch mellan två länder som inte tycker om varandra men som ändå har mycket gemensamt.

Efteråt. Fotograferar. Pratar med folk. Åker motorcykel. Fyra pers på en cykel och föraren tar selfie. 

Buss tillbaka till stan. Lokalbuss B-22. Rickshaw vidare. Tillbaka hem till där jag bor. Kyckling biryani till middag. Plockar ut neljika och stjärnanis. Helpeppar. Underbart gott.

Det är sufi-afton ikväll. Dans, trummor, folk röker på. Jag var där förra året. Fascinerande. Men nu är jag för trött. Det blir läggdags istället. God natt.