Om jag inte räknar norra Norge, Sverige och Finland, var en resa till Ryssland, eller dåvarande Sovjetunionen, min allra första utlandsresa. Jag skulle snart fylla åtta år. Året var 1987. Mina föräldrar hade av någon anledning köpt en påskresa som gick med buss från Kiruna till Leningrad och vidare med flyg till Sochi vid Svarta havet.

Som 18-åring, skolåret 1997-98 var jag utbyteselev i Murmansk. Jag lärde mig ryska och slutet av 90-talet var dessutom en mycket annorlunda tid i Ryssland. Samhället stod liksom och stångade huvudet i väggen medan folk försökte göra sina liv så drägliga som möjligt. Sen gick det på något sätt slag i slag, både för Ryssland och för mig.

Hösten 2001 var jag utbytesstudent vid Saratov statliga universitet. Saratov är en miljonstad vid Volga, sydöster om Moskva. Den ryska huvudstaden fick jag det året uppleva för första gång. I åren som följde blev det backpacking i norra Kaukasus och resor på transsibiriska järnvägen. Jag skrev min magisteruppsats i rysk kulturhistoria. Jag fortsatte att resa.

Som reseledare har jag fått god användning för ryska språket. Både i södra Kaukasus och Centralasien, i länder som Georgien eller Uzbekistan men även i själva Ryssland. För företaget Världens Resor har jag ledat tågresor i landet. För företaget Albatros flodkryssningar, och för företaget Untamed borders internationella grupper i Tjetjenien och Dagestan.

Ryssland är ett oändligt land, med oändlig potential för turism. Jag älskar Moskva och Sankt Petersburg. Samtidigt är Ryssland så mycket mer. Och även om jag varit där kanske 15 gånger totalt, åker jag gärna tillbaka. När som helst.