Båt till Estland. Tåg till Moskva, Kazakstan och Kina. Med buss runt hela Kaukasus. Tbilisi, Baku, Jerevan. Vinskörd. Vandring i de georgiska bergen. Upplevelsen av tända ljus och körsång i armeniska kyrkor.

Det är mycket jag har hunnit med. Ändå har det bara gått en månad. 28 september idag. Den 28 augusti åkte jag i väg, promenaden till tunnelbanan, champagne på min uppdragsgivares kontor och sen iväg, möten med härliga människor, och ut på äventyr.

Totalt ska jag vara borta i över 50 dagar. Det är länge sedan jag reste så länge. Och aldrig förut har jag rest så länge som färdledare. Tre olika resor i rad. Tåg till Kina, Kaukasus runt och sen Iran.

Imorgon kommer jag ha en ledig dag, nästan, för om några timmar ska jag upp, mitt i natten. Följa med ut till flygplatsen, säga hejdå till min andra grupp den här hösten. För dem är semestern slut och hemmet väntar. Jag åker tillbaka till hotellet, sover några timmar innan lunch med vår armeniska partner. Köpa bussbiljett till Tabriz, för där, i Iran börjar nästa äventyr. Där ska jag möta nästa grupp som jag under 18 dagar ska resa tillsammans med, leda, se till att rundresan i den islamiska republiken blir så bra som den över huvud tagit kan bli. Fast innan krävs en 15 timmars bussresa, och den ser jag lagom mycket fram emot.

Inte dricka för mycket vatten bara, toaletterna är sådär. Hoppas magen håller. Satsar på det. Toapapper och loperamid i handbagaget. En månad har jag varit på väg. Prick. En månad utan hemlängtan och här kommer några bilder…