Färdledaråret 2017 – första hälften

Nyårsafton publicerade jag ett inlägg som jag kallade Resetrender och reseplaner 2017. Det är dags för uppföljning eftersom planer är just bara planer. Nu däremot behövs konkretisering.

13 april till 3 maj: Centralasien med Världens Resor

Uzbekistan_Bukhara_8
Bukhara. Ett av höjdpunkterna i Centralasien. Foto: Johnny Friskilä

Resan är definitivt en höjdpunkt. Jag har gjort den två gånger förut och gör den gärna igen. Fem länder på tre veckor är mycket. Dock inte stressigt, och jag ser fram emot att träffa alla människor. Det är sällan man möter sådan gästfrihet som i Centralasien. Kanske i Iran och i Pakistan, men annars…, nej.

Uzbekistan_Samarkand_8För mig är dessa fem forna sovjetrepubliker också ett shoppingparadis. Inte för moderna kläder eller kylskåpsmagneter, men var annars än på marknaden i Ashgabat, Turkmenistans huvudstad, har jag råd med äkta rysk kaviar? 80 kronor för en burk på 113 gram. Det är riktigt nog billigaste variant, fast ändå. Jag har även smakat den som kostar 1500 kronor för samma mängd, och kan inte säga att jag märker skillnaden.

Var annars än i Uzbekistan hittar jag äkta siden till 30 kronor metern? Var annars än i Tadzjikistan kan jag gå till smeden och se när han gör sina knivar och köpa den dyraste för bara 150 kronor? Perfekta presenter när man kommer hem! Kylskåpsmagneter är å andra sidan svårare att få tag på.

6 maj till 22 maj: Sven Hedins Centralasien

turpan-xinjiang-father-and-son
En uigur-pappa och hans son. Turpan, Xinjiang-provinsen, Kina. Foto: Johnny Friskilä

Tack vare min blogg tog företaget Albatros kontakt med mig förra året. Vi möttes och jag blev erbjuden flera resor. Problemet var bara att som färdledare med specialisering på forna Sovjet, går nästan alla resor under höst och vår. Jag var därför tvungen att tacka nej till det som Albatros erbjöd mig.

urumqi-architectureGlad blev jag därför när jag för någon vecka sedan blev tillfrågad om jag kunde ta deras Centralasienresa i Sven Hedins fotspår. Datumen passade perfekt. Jag hinner åtminstone hem och tvätta. Sen bär det iväg igen. Till Kirgizistan och Kina, till städer jag känner väl, som Bishkek och Karakol, och till städer jag inte känner i samma utsträckning, som Kashgar och Yarkand.

Det är en av anledningarna till att jag älskar färdledarjobbet. När ens vyer vidgas, när en själv också får vara med och uppleva något, och inte bara sitter där med vouchers eller försöka hålla koll på en lokalguide som aldrig lärt sig klockan.

Nu ska jag läsa på om dessa karavanstäder i Kinas Xinjiang-provins. Jag tycker det låter hur spännande som helst.

10 juni till 19 juni: Städerna på uzbekiska sidenvägen

blue-hour-kaylan-view-bukhara-uzbekistan
Vi tar en öl och njuter utsikten och den blå timmen i Bukhara. Foto: Johnny Friskilä

Det blir mycket Sidenväg för mig. Ännu en dryg vecka i Uzbekistan. En resa med i huvudsak norska resenärer för en gångs skuld. Jag är ju norrman så det här blir kul! Denna Albatros-resa utgår från Oslo så vem vet, kanske jag även får en dag eller två i norska huvudstaden. Har ju inte varit där på ett tag.

De uzbekiska karavanstäderna på Sidenvägen innebär att besöka berömda städer som Samarkand och Bukhara, men även Shakhrisabz och Gizjduvan – städer som inte alla nödvändigtvis åker till under en vistelse i landet, eller ens har hört talas om.

Shakhrisabz har gått genom en stor ombyggnad. Den historiska staden skulle förlora sin sovjetiska prägel. Jag var där senast för två år sedan, då såg nästan hela staden ut som en byggarbetsplats. Det blir spännande att åka tillbaka nu.

25 juni – 7 juli: Vita Havet

Solovetskijöarna-solovetskij-solovetsky
Klostret på Solovetskijöarna. Foto: Johnny Friskilä

Världens Resor har haft denna resa i ett par tre år nu, och i år är det jag som ska leda den. Jag besökte Vita Havet senast 2010. En roadtrip från Murmansk söderut och färga till Solovetskijöarna. En nästan bisarr upplevelse. Den rysk-ortodoxa kyrkans utpost blev ett test-gulag under Stalins första år vid makten. Ett självförsörjande experimentellt fängelseläger mitt ute i ingenstans.

Nu kommer turisterna och pilgrimerna. Det som en gång var baracker för internerade är nu bostadshus och kaféer. Grusvägar och gyllne kupoler, kontrasterna blir så tydliga i Ryssland. Denna resa är 13 dagar och inkluderar också St Petersburg och Valomo-klostret och Sortavala, för att bara nämna något. Jag har verkligen dagar att se fram emot och det är det som gör det här jobbet kul.

Det är även skönt att året börjar ta form, att kalendern börjar fyllas med jobb och spännande resmål. En privat långresa hinner jag också med nu under våren. 4 veckor i Syd-Amerika! Fyra nya länder och ett kontinent jag känner dåligt. Nej, målet är inte att jobba som färdledare här, men det ska bli kul ändå.  Jag är dessutom i full gång med att planera hösten. Den blir inte dum den heller!

Taggad med: