Hon presenterar sig som Vera Aleksandrovna och säljer honung. Stånden ligger längs vägen på höger sida, när man kör från insjön Issyk-Kul och västerut, mot huvudstaden Bishkek. Det är vår sista heldag i Kyrgyzstan och natten till idag var det frost. Snökristaller på vita aprikosblommor. Jag fick gå närt för att se dem, enklare var det då att titta på gräsmattan på hotellkomplexet där vi bodde. Resortkomplex faktisk, med egen strand. Typiskt att det är minusgrader då!

Men tillbaka till Vera. Från olika delar av Kyrgyzstan säljer hon honung och vi får smaka, men inte på alla. Den finaste från Naryn-provinsen som gränser mot Kina, den kan bara en av oss få smaka för tänk om alla skulle smaka och ingen köpa, då sitter jag kvar med en öppen burk som inte är full, säger Vera lite uppgivet. Hon blir arg på ryskt kommunisttantvis när jag lägger smakprovspinnen av plast på bänken istället för i soptunnan som jag ännu inte upptäckt. Jag vet inte vilket politiskt system Vera skulle föredra. Men hennes sätt tillhör en viss generation som växte upp i ett visst system, och vi köper honung och Vera blir glad. För när vi köper, då kan alla som vill få smaka, från den burk som någon redan har köpt.

Kyrkan i Karakol vill man som resenär inte missa. Inte som reseledare heller för den saks skuld, och här som i Almatys ryskortodoxa kyrka har man vikit från fotoförbudet. Det var nog helt enkelt inte möjligt upprätthålla det. Mobilkamerans evolution, revolution och seger.

Det som gör kyrkan speciell är för mig varken byggnadsstil eller historia, utan krukväxterna. En julstjärna, citrusträd, oleander, en monstera. Hela träd får plats där inne om vintern och om våren, fram tills risken för frost är borta och de får komma ut i solen. Kyrkan blir som en vinterträdgård där vi i bakgrunden skymtar ikoner, och kvinnan som säljer krucifix, vaxljus och religiös litteratur tar emot sina pengar under palmblad.

Annars spenderade vi våra dagar i Kyrgyzstan ungefär såhär: Dag ett lämnade vi Almaty i Kazakstan. Bytte buss på gränsen och åt lunch i utkanten av Bishkek innan vi fortsatte till Bokonboeva som ligger på södra sidan av den stora insjön Issyk-Kul. Issyk betyder varm och Kul betyder sjö, och nämner sägs komma av de varma källor som finns lite här och var, särskilt vid sjöns norra sida. Men nu är vi på södra sidan och resan tar tid på grund av allt vägarbete. Vi hinner med ett besök hos örnjägaren Talgar som berättar om den kirgiziska traditionen örnjakt.

Vi övernattar sedan i jurtor, det traditionella runda tält av filt som kirgizerna bodde i den gång de var nomader och som även idag används, delvis inom turismen, men även som sommarstuga samt boende när man tar sina djur till sommarbete i höglandet.

Dag 2 ser vi hästspelen, populära i stora delar av Centralasien och som kallas Kok-Boru. Att hälsa på örnjägaren, bo i jurta och kolla på hästspel brukar ingå i en Kyrgyzstan-vistelse, inget konstigt med det. Hästspelen innebär dock att man slaktar en get, skär av huvud och fötter och sen spelar en slags polo med den döda getens kropp. Vad vi denna gång blev erbjuden var dock något nytt. – Vill vi kolla på när geten slaktas?

De flesta av oss blev upptagna med att fotografera landskapet medan vi var tre stycken som övervar slakten. Binda getens fötter, en bön mot Mekka, en kniv i strupen. Det hela var över ganska så snabbt. Spelen var över en halvtimme senare. Det blåste rätt mycket den dagen och spelarna fick för mycket sand i ögonen. För oss åskådare var det också en rätt så kylig föreställning, också det på grund av vinden.

Om jag är reseledare på en sommarresa i Kyrgyzstan lägger vi till badstopp på södra sidan av Issyk-Kul. Men det är om sommaren. Vackert är här oavsett även nu när vi kör längs stranden och uppe i dalen Djety Oguz har vi picknick innan vi gör en kort vandring i landskapet som består av röd sandsten i olika formationer.

På eftermiddagen kommer vi till Karakol, och det är här vi besöker kyrkan. Jag gick även till Sashas antikaffär men den var låst. Synd eftersom jag har gjort flera goda köp där. Jag får senare på kvällen veta att Sasha, eller Alexander som han egentligen heter, gick bort i vintras. Det var hjärtat. Synd.

Dag 3: Vi besöker en moské och beger oss till norra delen av insjön. Tittar på petroglyfer och besöker den lokala marknaden i Cholpon-Ata. Visst, vi besökte marknader i Karakol också, men allt får liksom inte plats. För första gång smakade jag vin av berberis, och det är här, i Cholpon Ata, att vi bor på strandresort där det är minusgrader om natten.

Dag 4: Vi köper honung av Vera Alexandrovna innan vi fortsätter mot Bishkek med ett par stopp längs vägen. I Bishkek gör vi ett sista marknadsbesök på Osh-basaren innan vi stadspromenaden och avskedsmiddagen.

På morgonen dag 5 tackar vi för oss och återvänder till Sverige. Hejdå Kyrgyzstan. Hejdå Centralasien!