Det är tisdag morgon och dag nummer fem på denna rundresa i Transsylvanien ska börja. Jag har alltså redan ätit frukost med kaffe från en modern och ny maskin men av någon anledning blir kaffet sällan riktigt varmt då. Men inte ska jag klaga. Croissanterna med choklad inuti var färska och det samma var brödet.

I går eftermiddag hann vi fram till Sighisoara, en mindre stad med 28000 invånare. Den är mycket gammal, med en historia som sträcker sig nästan 900 år tillbaka i tid. Det var då tyska hantverkare fick en inbjudan från dåvarande ungerska kungen som regerade här. Tyskarna fick bosätta sig och driva handel. Handel innebar förstås skatt och därför pengar till kungen, men tyskarna kom och stanna i många hundra år. Nu däremot är det lite annorlunda.

Sighisoaras historia är lika med historien till många andra städer i Transsylvanien. Här bodde, och till viss grad fortfarande bor, tyskar, ungrare och romer, men idag, eftersom Transsylvanien sedan 1918 tillhör Rumänien, är majoriteten av befolkningen rumäner. Nåja, nog om det nu.

Dålig selfie, jag vet, men faktum är att hela denna resa höll på att börja med katastrof. Eller ja, flyget från Arlanda blev 90 minuter försenad på grund av teknisk fel. Och 90 minuter var exakt den tid jag skulle ha i Riga för flygbyte för vidare färd mot Bukarest. Men som tur var, Air Baltics flyg i Riga väntade in mig och jag hann möta min grupp, som den flög från Oslo.

Väl framme i Bukarest blev det också lite skoj. För här väntade en minibuss med svarta fönster och ytterst begränsat benutrymme. En sådan som säkert funkar för att köra barn en mil eller två till och från skolan, men som inte lämpar sig för vuxna skandinaver som faktiskt ska mer än att bara fraktas från hotell till hotell. De ska se!

Ett par telefonsamtal och några fler mail senare, och dagen efter fick vi en ny och fin eller egentligen bara en helt vanlig buss. Nu kunde färden börja.

Stadsrundtur i Bukarest med besök i Ceauşescus parlamentspalats som inte hann bli färdig till revolutionen när han sköts. Nu hade iofs inte arkitekten denna revolution inplanerat i kalendern och det hade nog inte diktatorn heller. Men nu står byggnaden där och vi fick se den både från in- och utsida. Bukarest är annars en stad som jag gillar. Sådär lite ovårdad på ytan men vacker därunder. Bilarna är dock för många. Det tar tid att ta sig ut ur stan.

Nu är det här en resa där Transsylvanien är i fokus. Alltså inte Bukarest och redan efter lunch andra dagen (första dagen ankom vi) begav vi oss norrut. Mot Sibui.

Jag har svårt att uttala Sibui, men jag försöker att tänka engelskans ”seaview” och sen ersätter jag ”v” med ”b”. Inte helt 100, men det blir på ett ungefär, tills jag lär mig ordentligt.

Sibui har ungefär samma historia och bakgrund som den stad jag befinner mig i nu, Sighisoara. Grundad av tyskare som kom till området efter ungerska kungens inbjudan, en medeltida stad med kyrkor och torn, murar och numera utekaféer och glasskiosker. Behaglig att promenera runt i, en stad att helt enkelt bara vara i. Jag gillar det, att bara vara…

Så vad mer har vi hunnit med? Jodå, besök hos en biodlare på landet. Middag i en landsby. Saltgruvor som numera är museum och som säljer saltsouvenirer från den saltgruva i Pakistan som vi brukar besöka på mina Pakistanresor. Staden Alba Iulia med sitt fort och sina kyrkor och där de rumänska kungliga krönades på den tid på 1800- och 1900-talet när Rumänien var en monarki, alltså från 1860-talet till 1940-talet.

Men nu är vi i Sighisoara. Om en kvart börjar dagens stadspromenad. Den kommer efterföljas av ledig tid och sen besök på en vingård. Fortsättning följer…