Min värsta nyårsafton måste ha varit för två år sedan. Jag glömmer den aldrig, och jag fick den lärdomen att även om det är molnigt utomhus kan solfaktor vara bra. Särskilt om man sitter på en strand i Rio de Janeiro. Resultatet blev en hud som kändes som korvskinn i en stekpanna, och förstås förstörda festligheter både för min dåvarande partner och mig. 2017 avslutades med riktig fadäs.

Går jag fyra år tillbaka, gick flyttlasset. Nyårsafton 2015 bytte jag lägenhet. Flyttade ut från min tvåa i Fittja vid tunnelbanans röda linje söder om Stockholm, och till en två i Norsborg, vid samma linje. Det var ledsamt på det sätt att en epok nu liksom var slut. Nio år hade jag bott på bottenvåningen, med grannars grillfester och fotbollar i fönstret. Jag trivdes, men nog fick vara nog. Jag trivs för övrigt även i Norsborg, och just idag har det alltså gått fyra år!

Förra året spenderade jag nyårsafton med vänner i centrala Stockholm. Andra år har jag jobbat. Tredje år kommer jag inte ens ihåg vad jag gjorde. Vilket är helt okej, då blev jag i alla fall inte solbränd.

I år kommer jag fira nyårsafton hemma i Norsborg. På dagtid kanske städa lite. Diska, Gå och köpa en välbehövd luftfuktare på rea. Då blir i alla fall mina växter glada. Jag måste inom mataffären och köpa en bit orökt sidfläsk. Det blir koreansk bordgrill till kvällen. Samt lite mousserande. Och på tal om Korea så verkar det bli av år 2020. Jag har varit där förr, men senaste gången var 11 år sedan. Mycket kan ha hänt på den tiden. Utveckling var för övrigt något jag skrev om i förra årets nyårskrönika.

Jag ser fram emot 2020. Jag har mycket jobb. Många resor. Sen finns det det jag inte har. Ändringar jag vill göra. Som borde vara möjligt, så länge jag prioriterar dem.

Några nyårslöften ger jag inte. Vad jag önskar, eller mina tankar och planer kan vara hemliga lite till. Eller nej, en sak kan jag i alla fall säga. Nu när det nya året börjar: Jag lovar att använda mer solfaktor!