Hur Instagram tar död på ekoturism och hållbart resande!

Jag scrollar. En matskribent demonstrerar hur hon gör guacamole på ärtor. Jag ser ett sponsrat inlägg som jag inte riktigt fattar att någon vill sponsra. Sen kommer den förödande hashtagen som jag följer. #Conscioustravel!

Som reseledare och resebloggare försöker jag hålla mig uppdaterad om hållbart resande, ekoturism, schysst resande och deras synonymer. Mina tankar kring temat är följande: Minimer antal flygresor. Åk kollektivt. Köp lokala tjänster. Ät på familjeägda restauranger. Bo på familjeägda hotell och om du bor i lägenhet, gör dina matinköp på lokala marknader eller i mindre affärer. Sensmoralen är att låta pengarna du spenderar gå till den närmiljö du befinner dig i.

Rostade linser och jordnötter hos en gatuförsäljare i Lahore. Dessa säljer han i strutar som han gör av gårdagens tidningar. Mer miljövänligt snacks är svårt att hitta. Produktionskedjan är dessutom kort. Men aj aj, inte pruta här. Den enda som missgynnas av det är försäljaren vars förtjänst blir mindre. Jag vill ju att mina turistpengar kommer lokalinvånarna till godo. Foto: Johnny Friskilä

Men på Instagram är det annorlunda. Under hashtagen #conscioustravel är det första som kommer upp en film om glamping i Peru. Sen visar en bild en västerländsk kvinna på Bali. Med solhatt på huvudet strosar hon runt i en färggrann klänning bland Balis många tempel. Bilden ackompanjeras av en text om att hitta sitt eget inre.

Hashtaggen #ecotourism är lite samma sak. Här tävlar dronfoton av ett vintrigt Schwarzwald mot lyxlogdar på den kenyanska savannen. Bland de mest populära bilderna taggade med #responsibletravel konkurrerar Antarktiskryssningar med lyxresorten Jumeirah Vittaveli på Maldiverna. En bungalow på en privat ö är din för 20,000 kronor per natt. Wifi och frukost ingår!

Det är alltså så Instagram tar död på hållbart resande och ekoturism. När företag och influensers förvandlar ord till tomhylsor. Till patroner utan krut, content utan innebörd. För på vilket sätt är kryssningar till världens sydligaste kontinent ”responsible travel”? Jag förstår förtjusningen i att ta selfies med pingviner. Men jag har svårt att se kopplingen till ansvarstagande turism. Vi vill sätta positiva märkeslappar på det vi gör. Klappa oss på axeln. Att posera med pingviner är tydligen lika med ansvar så länge vi inte klär oss i pingvinskinnsmössa!

Kanske är det så att vi egentligen inte vill ändra beteende. Inte om vi måste göra avkall. Därför ursäktar och rättfärdigar vi oss själva. Lyx går helt enkelt före hållbarhet. Men hållbarhet låter bättre. Vi väljer att kalla äpplen för päron och lyx för hållbart. Snart kanske vi måste göra avkall. När havet stiger. Fast står inte Maldivernas lyxresorter oftast på pålar ändå? Vi ljuger för oss själva tills vi tror våra lögner.

Nu vet jag inte när min nästa resa kommer bli. Ej heller hur eller vart. Men jag ska sluta följa vissa hashtags. Jag kommer aldrig inbilla andra att ekoturism är att posera med pingviner, eller att drömmen om den egna paradisön är hållbar. Riktigt så grön är jag inte. Men jag kommer fortsätta påverka. För min sensmoral ligger kvar. De pengar jag spenderar ska gå till den närmiljö jag befinner mig i. Det är i alla fall bättre än motsatsen.

Denna text är både debattinlägg och inlämningsuppgift till kursen Att skriva för webben och interaktiva medier på Södertörns Högskola. Illustrationsbilden visar min kompis Jari på en strand i Cozumel. Bilden har jag tagit. Det är kanske inte den mest hållbara resa vi gjort. Därför har jag heller inte taggat den som sådan.

Taggad med: