I början på mars 2020 sa jag tack, hejdå och på återseende till den grupp svenska resenärer som under tre veckor varit med mig på rundresa i Malaysia. Tänk om jag då hade vetat det jag vet nu. Att denna resa skulle bli mitt allra sista reseledaruppdrag i en oöverskådlig framtid. För i veckorna som följde började avbokningarna komma.
Min blogg blir som en dagbok. Kanske inte lika komplett. Utan sådant jag inte vill dela. Men jag får en inblick i hur jag tänkte då. Hur osäkerheten dominerade. Hur delar av mitt liv klipptes bort. Klipptes av, som om det hang i tunna trådar, vilket det tydligen också gjorde. Så är det nog för många.
Jag funderade en månad ungefär. Sökte mig in på kompletterande pedagogisk utbildning, 1,5 år. Det var det smartaste jag gjorde under 2020. Jag kom nämligen in, och sen har det funnits både mål och mening. Det gäller kanske att tänka snabbt. Att sätta sig ner, kolla genom alternativen, och sen bara göra. Nu, ett år efter mitt senaste jobb är jag nästan halvvägs in i utbildningen. Som dessutom känns rätt.
Om jag för pensionerade lärare på en rysk flodkryssning kan hålla föredrag om kaviarens historia eller svensk-ryska relationer genom 1000 år, kan jag även prata om mat och statsbildningar med 15-åringar. Inte för att generalisera men pensionerade lärare gillar gruppresor.
I januari 2022 blir jag klar. Om allt går enligt planen. Jag hör att det kommer finnas tillräckligt med jobb. Jag hoppas det. Utan att jag måste flytta långt bort. Redan nu till våren ska jag börja hålla ögonen öppna. Historielärare i högstadiet eller gymnasiet, här kommer jag! Men kanske resorna är i gång igen? Jag satsar dock på en gäng 15-åringar i Stockholmsförort. Annars får det bli pensionerade lärare på rundresa i Malaysia!
Hej.
Följt din block av och till och du skriver glatt och inspirerande.Har sökt samma utbildning som dig fast jag äldre till hösten med kinesiska som huvudämne då jag arbetar som tolk och översättera i detta språk.Har farhågor om att Kina, Taiwan och Tibet inte öppnar i höst och har redan lite lärarerfarenhet.Är den ok tycker du?
Lycka till
Mats
Hej! Vad trevligt att du läser! Jodå, jag gillar min utbildning. Tycker den är vettig. Hur det är med kinesiska vet jag dock inget om, men det låter spännande. Lycka till!
Perfekt att kombinera reseledarjobbet med lärare tänker jag. Du kan vara reseledare på skolloven och sommaren när utbildningstörstande lärare vill ut i världen.
Hehe, nja, på loven vill jag nog då åka på egna resor där just mina önskemål kommer i fokus. Men visst, någon enstaka resa per år kommer jag säkert kunna göra.
Verkligen hitta nytt.
Idag är det ett år sen jag kom hem från Stockholm. Hade träffat ett gäng pensionärer på en restaurang som var med i 100-klubben. Jag satte som mål att passera 50 länder under 2020.
Istället blev det att återupptäcka i det lilla samhälle och naturen där jag bor någon mil utanför Göteborg.
Nära till sjö, skog och underbara vandringsleder.
Tacksam för min nyfikenhet då den detta år inneburit mycket spännande ”utflykter” både i nu och då. Hemikring!
Utställningen i det lilla museet som hembygdsföreningen är klar och nu har vi börjat gå igenom arkivet och finner dokument från sent 1700-tal.
Reste häromdagen till ett samhälle några mil norr om där jag bor och det kändes stort.
Min lägenhet har under det decennium som gått inte varit så frekvent använd av mig som detta år!
Tiden är här och nu 🌷
Ja det är oerhört mycket spännande vi kan göra på hemmaplan också. Saker som jag aldrig hann när jag var reseledare. Själv har jag dock inte alls upptäckt min närmiljö särskilt mycket. Men året har gått snabbt ändå!
“Hur delar av mitt liv klipptes bort”. Så kan jag också känna. Och då var resandet ändå bara en hobby för mig. För alla som hade det som jobb, blev det förstås så mycket värre.
Men bra val att gå vidare direkt och förbereda för en annan karriär.
Ja det gäller att vara flexibel. Men konstigt att tänka på att det nu redan gått ett år.