Det är väl lov att vara dum? Jo, fast nånstans borde det ändå gå en gräns. Bilderna av nyårsaftons fyrverkerier blev kanske okej men det var knappast min förtjänst. Eller jo, jag lyckades i alla fall hålla mig på benen. Nästan. Här följer den lilla berättelsen om vad man inte ska göra om man firar nyår i varmare områden:

Förmiddagen den 31 december  var en rätt så molnig förmiddag här i Rio de Janeiro. Ett grått moln täckte hela himlen. Ibland gav det ifrån sig några droppar vatten men inte så mycket att man behövde regnjacka eller paraply. Brisen på Ipanema-stranden gjorde luften nästan kylig, och frusen som jag är var det skönt med linne och en sarong att täcka axlarna med. Annars badshorts, en handduk att sitta, lite snacks och något att dricka.

Solfaktor 30 i väskan. Den åkte på efter ett litet tag när regnet slutat och solen så smått börjat titta fram. En sväng i vattnet som faktiskt inte var så kallt som jag trott. Från stranden sen och tillbaka till hotellet. Det är nu jag börjar märka av det. Mina ben. Det börjar göra ont, den där brinnande, stickande känslan som man får om man legat timmar i stekande sol och inte skyddat sig tillräckligt. Men det var ju molnigt…. Eller?

På kvällen har vi, alltså jag och min kille bokat biljetter till en fest. Jag smörjer in mina ben, tar på mig shorts och vi börjar gå. För att göra en lång historia kort: Det känns som om någon leker med knivar inuti benmärgen. På festen kan jag inte dansa. Jag klarar helt enkelt inte… Jag går som om jag vore 110 år. Vi tar en paus från festen och promenerar tillsammans med hundratusentals människor till Copacabana.

Vid tolvslaget börjar världens största fyrverkeri. Jag kan nästan inte sätta mig. Och när jag väl sitter där i sanden kan jag nästan inte resa mig igen.  Benen brinner och jag har aldrig känt något liknande. Aldrig. Har solen bakom molnen trängt in till själva benet? Ja man kan undra. Jag filmar lite, tar några bilder. Försöker koncentrera mig om kamerainställningarna men det är svårt. Smakar lite champagne men klarar inte dricka.

Jag vet att efter stranden är det tillbaka på festen som gäller. En sak är att förstöra nyårsafton för sig själv. En annan sak att även förstöra för andra. Min kille dansar. Jag sitter och det kan inte varit jätteskoj för honom heller.

Lite innan klockan fyra i det nya året är vi tillbaka på hotellet. Smörjer in mina ben igen. Hyn känns som en korv med skinn i en stekpanna. Kan spricka när som helst.

Jag slutar verkligen året på ett sätt jag inte tänkt. Nu börjar det nya. Jag tar av mig min t-shirt och som om det inte var nog… Något insekt hade tydligen gömt sig i mina kläder. Den känner sig hotat när kläderna åker av och biter till i ryggen på mig. Eller sticker…. Jakt på okänd insekt, två cm lång som ser ut som en blandning mellan geting och flygande myra. Jag hittar den död sen. Själv är jag högst levande. Än så länge… Gott nytt!