Dit vi inte bör åka?

Turismen ger liv och turismen ger död. Eller som ordspråket säger, den enas död, den andres bröd. Kanske är det inte så konstigt att lokalbefolkning i Venedig och Barcelona ser sig trötta på oss turister? Turism kan nämligen orsaka problem.

Jag läste nämligen precis en lista som CNN gjort över ställen dit vi inte bör åka. 12 utvalda orter, regioner och länder. Dessa tolv kunde ha varit många fler. Själv jag varit i tre av dem; Santorini, Venedig och Barcelona.

Mycket möjligt var jag en av dem som lokalbefolkningen på dessa ställen störde sig på. Fast om det inte vore för turismen hade inte lägenhetshotellet på Santorini funnits. Den allt i allo fastlandsgrek som både städade och stod i receptionen hade varit utan jobb. Ett mynt har alltid två sidor. Santorinierna får inte längre ha sin solnedgång i fred. Och visst, jag skulle också störa mig något fruktansvärt om jag väcks av rullväskor och barnvagnar på gatsten utanför mitt fönster varje morgon klockan fyra. Kanske lika bra att jag ändå inte har råd att bo kvar?

Om jag dock bodde kvar skulle jag även störa mig på om min lokala mataffär blev restaurang. Särskild med turistmeny. Så är nog ofta fallen i både Barcelona eller Venedig. Eller som på vissa orter i norra Norge, att lokalaffären läggs ner utan att blir någon restaurang av det. Husen är uppköpta av centraleuropéer. De kommer bara dit om sommaren. Sommaren i norra Norge är dessutom kort. Lokalsamhällen dör. Turister är dock som oftast välkomna.

Det var det här med att inte ha råd att bo. År 1990 hade Barcelona 1,73 miljoner turister på hotell. År 2016 var siffran över 9 miljoner. Totalt räknas att 36 miljoner turister besökte den katalanska huvudstaden det året. Det innebär i så fall ganska många människor i AirBnb-lägenheter. Inte kan det väl löna sig att hyra ut till spanska gamla gummor när turisterna står om hörnet och väntar?

Man kan självklart fördela ansvar. Vilket ansvar har husägaren som renoverar för turisternas behov? Är det invånarna själva i Barcelona och Venedig som väljer att hyra ut till högstbjudande? Alla tackar vi väl i slutändan ja till lättjänta pengar om vi får möjligheten? Eller? Fattig blir den som sitter kvar med sina principer. Kanske är lagar och regleringar en väg att gå. Jag vet inte.

Det är inte bara städer och lokalsamhällen som upplever problem. Naturen är en annan faktor. År 2010 hade till exempel den norska turistattraktionen Trolltunga 1000 (ett tusen) besökare. År 2017 var siffran över 80000 (åttio tusen). Det är en ökning på rätt så många procent. Är det instagrammandet som gör det? Oavsett vad anledningen är, borde det vara uppenbart att det medför slitage på vandringsleden. För inte att tala om logistik kring mat, skräp och toalettbestyr.

I Thailand stängs stränder av. På Filippinerna hela öar. På skotska Isle of Skye är det ont om parkeringsplatser och toaletter. Turisterna både parkerar och gör det de måste lite här och var. En konsekvens av en infrastruktur som inte hunnit ikapp selfiekulturen?

Om större parkeringsplatser och flera toaletter är lösningen vet jag inte. Heller ej har jag svar när det gäller uthyrning och naturslitage. Turismen är dock här för att stanna. Jag åker gärna tillbaka till Barcelona. Även Venedig och Santorini. För trots att turismen ger lite död, ger den även mycket liv.

 

 

Taggad med: