Det har blivit några resor till Azerbajdzjan. Sju totalt om jag räknat rätt. Första gång jag besökte landet var 2008 när jag tillsammans med min norska kompis Øyvind backpackade runt i Kaukasus. Vi spenderade fyra dagar i landet, couchsurfade och fick uppleva både huvudstaden Baku och den gamla kungliga staden Sheki, vid foten av Kaukasusbergen.

Mitt andra besök i Azerbajdzjan var 2012. Jag skulle fotografera under Eurovisionsfinalen i Baku. Det var då Loreen blev kvällens vinnare och dagen efter fick jag istället för strandutflykt göra segersintervju.

Två år senare kom jag i kontakt med reseföretaget Världens Resor. Jag blev reseledare på deras Kaukasusresa.  Samma sak året efter, året efter, och året efter det.

Jag har även lett rundresor enbart i Azerbajdzjan. Senast var 2019. Landet hamnar gärna i skuggan av sina grannar Georgien och Armenien. Vad det beror på ska jag ha osagt. Men en av förklaringarna kan vara att de i Azerbajdzjan har olja. Inkomster från turismen har helt enkelt inte varit lika viktig.

Det tycker jag är synd. Azerbajdzjan har nämligen en hel del att bjuda på. En sak är huvudstaden Baku där förortsmarknaderna kan vara väl så spännande som det rena och prydliga centrum. En annan är fiskrestaurangerna i Bibi Heybet, stadsdelen söderut, nere vid havet.

Söderut finns petroglyfer och gyttjevulkanerna i Gobustan. Norrut finns staden Kuba med sina judiska kvarter och bergsbyn Xinaliq som alltför sällan finns med på gruppresornas program. In i landet, mot georgiska gränsen ligger Sheki med sitt kungliga palats från 1700-talet och längs vägen dit finns landsbyar och natursköna platser att avnjuta en lunch.

Dock finns inte lika många lokala researrangörer som i grannländerna. De gör inte lika mycket reklam för sina tjänster. Därför behöver en resa till Azerbajdzjan planeras lite mer i förväg. Men jag lovar, det är det värt!