Verkstadsägaren i Sheki. Foto: Johnny Friskilä

Vi är i Sheki, Azerbajdzjan, mitt i Kaukasusbergen. I staden, som engång var huvudstad i khanatet med samma namn, går vi efter restaurangbesöket och åskvädret tillbaka till hotellet. Hotellet är en gammal karavansaraj, ett övernattningsställe för handelsmän på den tiden då färdmedlet het kamel och inte som i dag, buss. Vägen klättrar uppåt och trotoaren kantas av små affärer som antigen säljer hantverk eller bakelser.

Jag går tillsammans med två av mina resenärer när vi plötsligt hör någon ropa. Vi tittar till vänster, där inne finns en verkstad, och inne i ljuset sitter fyra karar. De har nästan tömt en helflaska brandy, och undrar var vi kommer ifrån. Sverige, svarar vi, vi är på besök här i ert land. Gillar ni Azerbajdzjan, frågar de. Visst, vi kom från Baku i morse och idag har vi upptäckt Sheki. Det är mycket fint här, vacker natur, tänk att det efter en hel sommar fortfarande kan vara så grönt! För inte att ta om khanens gamla palats med de fina väggmålningarna, de är verkligen spännande. Då måste ni skåla med oss, säger innehavaren.

I Azerbajdzjan tackas det sällan nej till en skål. Verkstadsinnehavaren torkar av glasen och serverar oss lokal brandy. Vilken tur att glasen är små, tänker jag. Vi skålar för Azerbajdzjan, skrattar, fotar och det bjuds på frukt. Vi skålar en gång till och jag är ännu en gång glad för att glasen är små. Vi tackar artigt för oss, även om det inte är helt utan protester från våra nya vänner att vi besökare vill ge oss i väg. Hejdå och på återseende ropar de tillslut, innehavaren och hans vänner i Sheki, Azerbajdzjan. Brandyn värmer skönt i magen.

En liten drink i verkstaden? Foto: Johnny Friskilä