Måndag 18 februari: Min kompis Tian kör moped och han tar mig till stan. Jag går runt i Laos huvudstad Vientiane hela dagen.

En kanelbulle på Swedish Bakery. Bättre än jag fruktade. Fotograferar hus och tempel. Kollar in marknaden, men känner mig lite vilse.

Råkar gå förbi den statliga bokhandeln där jag köper ett par böcker som minnen. Köper frimärken och vykort på posten. Om kvällen äter jag och mina vänner middag på fransk restaurang. Fullträff!

Tisdag 19 februari: Hejdå till mina vänner i Vientiane. Lao Airlines till Luang Prabang. Delat taxi från flygplatsen till det guesthouse där jag bokat ett enkelrum i två nätter. Installerar mig.

Träffar en kille från Kina som jag äter lunch med. Vi är dock lite olika. Han är den som beställer champagne. Jag får en dålig känsla. Att han är den som vill springa från notan. Som tur är tar jag fel.

Jag börjar utforska Luang Prabang. Denna tidigare laotiska kungliga huvudstad med sina tempel och palats. Jag möter två svenska killar. Marcus och Thomas. Vi har fått kontakt på Instagram. Vi spenderar eftermiddagen tillsammans. Tar en båttur på Mekong-floden. Äter middag och går på nattmarknad.

Onsdag 20 februari: Resans hittil sämsta frukost. Toast, som är så torra att brödrost knappast vore nödvändig, tillsammans med ett stekt ägg. En limejuice med mer socker än lime. Nej, man ska inte beställa boende med frukost när man vet där finns goda kafeer.

Tillsammans med mina nya svenska vänner, Marcus och Thomas, upptäcker jag vattenfallen utanför Luang Prabang. En timme dit, två timmar där, en timme tillbaka. Promenad och kort bad. Och visst, det är vackert.

På kvällen äter vi lokal mat. Sås med fiskrom. Friterad sjögräs. Kyckling och räkor med basilika. Mycket gott. Inte direkt billigt. Men värt sina kip, som pengarna i Laos heter.

Torsdag 21 februari: Hejdå Laos. Jag svänger förbi posten med några vykort innan en tuk tuk ska ta mig till flygplatsen. Det blir ett lastbilsflak.

Thai Airways till Bangkok. Flygtåget till stan. Byte till tunnelbana. Min karta där hostellet ska ligga är inte exakt. Jag hittar till slut. Aldrig har min skjorta varit så genomblöt av svett. Som om jag badat med kläderna på.

Hostelet, The Blocks i stadsdelen Sukhumvit, ligger mellan två massagesalonger. Där ges tydligen mer än bara massage. Som ensam man i lägre medelålder dröjer det inte länge innan erbjudanden kommer. Jag blir nästan lite generad. Men nu är jag här, och resten av dagen upptäcker jag omgivningarna. Jag känner annars att jag är trött. Dessutom för gammal för hostellivet. 40-årskrisen?

Fredag 22 februari: En heldag med promenader i Bangkok. Nej, Bangkok blir ingen favoritstad. Fast favorit, det kan ju inte alla städer bli heller. Och det beror nog även på mig själv. På mitt val av boende till exempel. Eller när jag släpar min 29 kilos resväska uppför och nedför de trappor och gångbroar som krävs för att korsa en gata och ta sig till tunnelbanan. Bangkok är inte gjort för människor i rullstol. Eller med resväskor på hjul.

Lördag 23 februari: När jag sitter i planet från Bangkok från Istanbul inser jag mitt misstag. Ett par timmar innan landning serveras frukost. Möt öster syns inte ens skymten av en soluppgång. Jag som trodde jag fick ett par tre timmar i på Istanbuls flygplats. Jag får åtta. Både jacka och paraply är i det incheckade bagaget. I Istanbul är det sex grader varmt och regn.

Är det en flygplats jag inte gillar så är det den i Istanbul. Köer, smutsiga toaletter, skrikig och otrevlig personal i säkerhetskontrollen. Dårlig engelska. Men jag kommer igenom, väntar mina timmar, dricker mitt kaffe, och landar i Stockholm.

Melodifestival och middag hos vänner. Sover över på soffan. Jag har inte varit hemma på en månad. Lägenheten kan vänta lite till.

Söndag 24 februari: Vaknar. Myser med hunden. Äter frukost. Havregrynsgröt. Sen är det dags igen. Tunnelbanan hem.

Grannen har tagit hand om lägenheten. Vattnat mina blommor. Allting lever. Vissa växter dessutom välmående.

Packar upp, packar ut. Går en sväng till affären. Spaghetti och köttfärssås till lunch. Och middag.

Jag stökar mer än jag städar. Gör en lista. Över allt som måste göras. Imorgon.

Kollar på SVT Play. Lägger mig innan tio. Är det det här som kallas jetlag? Det går bra tycker jag.