Någonstans måste en stadsvandring börja. Exakt var spelar ibland mindre roll. Särskild om det egentligen inte står något på agendan.

Att jag därför tar tunnelbanan till tågstationen och väljer att börja dagen där, har helt enkelt med att jag valt boende på samma linje som tågstationen.

Jag går utan guidebok. Den karta jag använder är appen Maps.me. Där kan jag anteckna sådant jag vill komma ihåg. En restaurang. Ett museum.

Sen står inte allt i appen. Jag hittar en marknad. Typ männens marknad? Viagra och borrmaskiner. Prylar till bilen. Gatumatstånden som finns överallt. Jag kommer ihåg att jag tidigare tänkt köpa en våg. En som visar vikten i hundradels gram. Jag hittar en för motsvarande 100 kronor. Jag glömmer att pruta.

Människor använder munskydd. Min hals svider. Rösten är hes. Luften är allt annat än ren. Smutsen blir enklare att se i vattnet där en varan ligger och solar bland alla flytande plastflaskor.

Klädsmarknad. Inget som jag vill ha. Blommarknad. Mest för buddhistiska ritualer. Tagetes och vita små blomknoppar på snören. Jag går, svettas, blir törstig. Vill fota, men samtidigt inte. Orkar inte. Bangkok tär på krafterna.

Tar färjan till andra sidan floden. Ris med fläsk och basilika för en tia. Släcker törsten med Coca Cola. Allt är mycket billigare här än i Sukhumvit där jag bor.

Besöker ett tempel. Wat Arun och sen ett mycket långt namn. Mycket långt. Vita pagodor. Eller stupor? Vad är egentligen skillnaden? Sådant borde jag veta. Selfieglada asiatiska tjejer i instagramvänliga kläder.

Tillbaka på andra sidan. Går genom en park. Har egentligen inget mål förutom en shoppinggalleria som ligger långt bort. Jag går.

Jag är på bättre humör. På grund av maten? Av att jag faktiskt hinner se lite av Thailands huvudstad innan jag senare på kvällen sätter kursen hem? Fast en sak vet jag. Hostels är inget för mig. 40-årskris att jag ens tänkte tanken.

Jag går förbi ett fönster. Där inne målar en äldre man kungens porträtt. Den tidigare kungen. Jag hittar till shoppinggallerian. MBK heter den. Fast nej. Köper en juice. Några paket nudlar att ta hem. Snacks till flygplansresan.

Fortsätter gå. Besöker ett modernt konstcenter. En till shoppingmall. Resväskan är dock redan tung. Det är grisens år.

På hostelet packar jag om. Tar en snabb dusch. Bangkok är ingen vänlig stad för dem i rullstol. Eller dem med resväskor. Svettig och skitig når jag flygplatsen. Klockan är åtta på kvällen. Snart går planet. Det blev en planlös dag i Bangkok.