Firandet verkar vara större än jul och nyår på en och samma gång. Jag hade inte planerat hamna mitt i det, men så är det ofta med resor. Allt kan inte planeras, och tur är väl det. Det visade sig nämligen vara den 12 dagen i månaden rabi’ al-awwal i den islamiska religiösa kalendern. Profeten Muhammeds födelsedag.

Gatorna i Lahore är pyntade med glitter. Husen med ljusgirlanger. Om jag inte sett glitterpulver i lösvikt säljas från 100-literssäckar förut, så har jag det nu. Och glitterdrapperier i silver och guld hänger längs husväggarna, från lyktstolparna och över portaler i de små gatorna och gränderna i staden. Ljus i alla färger.

Jag känner mig lite vilse. Nyfiken. Oförberett. Men Pakistan är ett gästfritt land, och Lahore en gästfri stad. Det är inte svårt som utlänning att få kontakt med folk.

Mawlid, eller Eid Milad Un Nabi som firandet också kallas, är alltså till ära för profeten Muhammeds födelsedag. Som jul alltså. Fast å andra sidan inte. Jag hade aldrig hört talas om firandet innan jag kom hit. Det finns också delade meningar i den islamska världen om det att fira profetens födelsedag. Han firade nämligen inte själv sin födelsedag.

I Pakistan har däremot Mawlid blivit ett tillfälle då människor samlas och framför sina hyllningar till profeten. Som väcker känslor av glädje och kärlek. Där man ska göra goda gärningar för vilka man belönas vid domens dag. Som till exempel att dela med sig av det man har. Godis, pengar, mat. Som att bjuda in främmande i sitt hem.  Som gärna sitter och tittar på när man äter av den mat som ställs fram. – Ät nu, Johnny, ät….

Mätt och nöjd går jag sen vidare. Jag behöver inte gå långt förrän jag blir inbjuden till nästa hus. Det är som sagt lite som julen. Pyntandet och dekorerandet pågår i veckor innan. Själva firandet pågår också under flera dagar. Barn bygger modeller och landskap av leksaker, gosedjur och frigolit. Vuxna bygger modeller av moskéer och av kaba, muslimernas viktigaste helgedom. De tävlar om vem som har gjort den vackraste. Folk går runt. Fotograferar. Pratar med varandra, och med mig och jag känner mig så väl omhändertagen, så välkommen. Så mycket att jag ett år senare valde att åka tillbaka. Till samma högtid. Mawlid. Profetens födelsedag. Nu kommer ett litet bildkollage.

Glad Mawlid!