Jag lämnar det bästa till sist

Det var sista dagen i Kroatien. I alla fall för den här gången. Jag kom tillbaka till Split, landets näst största stad, där jag hade landat en vecka innan. Nu kvarstod en natt och sen avresedagen.

Nästan hela min Kroatienvistelse spenderade jag tillsammans med min väninna Helene som jag inte hade någon aning om skulle vara där när jag köpte biljetten. Men sista dagen, i likhet med första, skulle jag spendera själv. Och jag sparade det bästa till sist.

Eller ja, allt är ju relativt. Men för mig är något av det bästa och mest intressanta att kunna ta sig bortom stadskärnan, bortom tusenåriga murar och tempel och ännu längre bortom allt det som samtliga resehandböcker kopierar från varandra.

Välkommen till Split 3, stadsdelen om jag får säga så, som består av äkta jugoslavisk betong från 1970- och 80-talet. Brutalism, socialistisk modernism, kommunistarkitektur, kärt barn har många namn. Men till den här delen av stan gick jag. Och sen gick jag runt. I timmar, på kors och tvärs, mellan bostadshus, kyrkor och idrottshallar i cement. Snacka om annorlunda jämfört med gamla stan!

Jag började tidigt på morgonen, fast i Kroatien börjar man tidigt. Många affärer och museer öppnar redan Kl 8 på morgonen. Marknaden ännu tidigare.

Sen har vissa ställen stängt för siesta ett par timmar, typ mellan 14 och 16. Arkeologiska museet till exempel. Men jag hann även dit innan lunchen. En stark kontrast till all betong!

Jag hinner även förbi marknaden. Köper lite korv och skinka som jag ska ta med hem. Frågar en kvinna om det är hemmagjorda likörer hon säljer men det var medicinaloljor. Hos en annan som även säljer gula blommor får jag smaka körsbärstomater.

Min sista riktiga måltid blir dock inte som planerat. Jag har ätit gott genom hela veckan. Hittat mina guldkorn när det gäller prisvärda och autentiska restauranger. Nu sista dagen är jag inte lika uppmärksam. Hittar ett ställe nära turiststråket. Fisksoppa och ett glas vin för en överkomlig peng. Och jodå, smaken var det inget fel på. För den som nöjer sig med buljong med några riskorn i. Inte konstigt det var billigt.

Slutligen… Jag har under dagarna pratat om att klippa mig. Det händer att jag gör det utomlands. Och jag har några lokala pengar, kuna, kvar. 60 pengar, alltså under 100 kronor. Snabbt, enkelt, inte så pratsamt direkt, definitivt ingen styling efteråt och jag blev klippt med munskydd på.

Sen var det bara att sätta sig på buss 37 till flygplatsen. Sverige, här kommer jag. Men Kroatien har faktiskt varit riktigt bra!

Taggad med: