Svenska medborgare kan åka utan visum till Vietnam om man stannar mindre än 15 dagar. Det gäller även norrmän som jag, det vill säga, det gällde oss, tills igår.

Nu är det på grund av korona-viruset nämligen slut på inresor utan visum, allt för att hindra smittspridning. Med andra ord, för varje dag som går är det en utveckling. Tidningarna skriver om resenärer som stoppas vid gränsen och måste vända. Å ena sidan fair enough, men å andra sidan, många tankar går genom huvudet. Vi vet helt enkelt inte hur det här kommer sluta.

I Europa utsätts tydligen personer med asiatiskt ursprung för rasism. Här i Vietnam hör jag om hostels som inte längre accepterar europeer. Smaka på den ni… Det jag själv har sett är fientligtheten mot kineser. ”Inga kineser i denna affär.” Typ så.

Igår kom jag tillbaka till Ho Chi Minh-staden efter några dagar i Da Nang, samt den instagramvänliga småstaden Hoi An som är så mångas favorit.

Och jodå, Hoi An med alla sina lyktor är inte dum. Men jag lyckas inte helt falla för denna gamla UNESCO-stad, mer om det en annan gång.

Nu är jag som sagt åter i Ho Chi Minh. Mina nya thailändska vänner har åkt, och jag är åter själv. Lite tråkigt men även lite skönt.

Jag har idag och jag har imorgon. Sen åker jag hem. Om jag idag skulle ha åkt till Vietnam på det sätt som jag gjorde för en vecka sedan hade alltså inte det gått. Jag kom hit utan visum eftersom jag skulle stanna under 15 dagar. Nu är det visum för alla som gäller. Jag hann med andra ord till Vietnam. Nu återstår hemresan!