Så var det lördag förmiddag. Halvledig dag för mig som reseledare. Med andra ord, de aktiviteter som är på programmet har jag själv planerat. Idag innebär det vandring.

Nackdelarna med att bo här vi bor (Damai resort utanför Kuching på Sarawak, Borneo) är att det är långt till allt och dåligt med båda privata och offentliga kommunikationer. Det vill säga, långt till allt, utom naturen.

Vi har nämligen regnskogen bakom hörnet och två nationalparker inom en promenadradius på 10 minuter. Inte dåligt inte. Vi var idag ett litet gäng på fem personer som klockan 10:15 började på den ungefär 3 kilometer långa slingan som jag även gjorde för en månad sedan. Inte så långt kanske, men det rötter att klättra över, hala stenar, upp och ner, små vattendrag att vada genom, så tar det sin lilla tid.

Ett dött träd var helt täckt med svamp. Annars finns inte så mycket blommor direkt. Kanske inte den tiden på året? Eller så är det helt enkelt så att regnskog mestadels är grön och att man egentligen inte ser så mycket färger?

En hoya känner jag igen på bladverket. Tjocka blad, hårda stänglar som klättrar på de andra växterna. Önskar bara att den hade blommat.

Vi sätter oss ner och vilar lite. Undrar vart alla djur tagit vägen. Och visst, går man runt och småpratar i Sveriges skogar är det heller inte så att man ser älgar, ekorrar, vildsvin och lodjur runt varje sväng. Så ej heller i Malaysia.

Men plötsligt ser vi grenarna i träd röra på sig. Det är nämligen så man ofta upptäcker att man inte är ensam, nämligen att just träden kommer i rörelse. Och plötsligt sitter den där. En långsvansad makak tittar på oss från en gren. Plötsligt rör det sig lite längre bort också. Vi står still och snart kan vi räkna ett flertal av dessa apor och hoppar, klättrar, äter och tittar på oss.

Det är nog så att de tittar på oss mycket längre än vad vi tittat på dem. Oavsett så blev det lite djur i skogen.

Nu är jag tillbaka på hotellrummet. Jag ska snart ta en dusch. Kanske hitta något att äta. Och sen en timme vid poolen. I solen.