Så är ännu en arbetsdag över. Jag har duschat av mig, eftersom man både blir smutsig och svettig när man befinner sig på dagsutflykt i nationalpark. Dagens mål var Bako nationalpark. Den äldsta i Malaysia, som även är känd för sina näsapor!

Buss och båt. Så tar man sig till Bako, inte långt från staden Kuching. Vår lokalguide Mas är även parkguide och väl på plats berättar han om det vi ser, vare sig det är den gröna pit viper-ormen som ligger snyggt och vilar i ett träd, eller det är en slamkrypare som hoppar och sprätter omkring i gyttjan när det är ebb. För krypa, nej det gör den definitivt inte.

Vi ser skäggsvin, malajisk pälsfladdrare och en vinkarkrabba av manligt kön som med sin stora klo försöker locka till sig honor och jaga bort hanar. Inte är de stora inte, men en klo är alltid enorm jämfört med storleken på själva krabban!

Vi går på plankstig och på skogsstigar som nog inte är de mest gåvänliga. Några har nog även missuppfattat svårighetsgraden i den lilla vandring vi gör, för även om den inte är så lång (1,5 kilometer) så är det inte plankstig hela vägen, utan även upp och ner, lera och rötter som man enkelt kan snubbla i.

Vår lokalguide Mas berättar om rotting för möbler och ungrotting som man piskar olydiga barn med i skolan. För ja, barnaga är tillåtet i Malaysia.

Vid lunch kommer en långsvansad malaj och snor lite mat. Så jodå, vi fick se apor. Även en flock Silver Leaf Monkeys som egentligen inte har något bra svenskt namn. Vi så de bara på distans, bilderna blev därför inte så bra.

Men hur gick det så med näsapan. Nasalis Larvatus på latin, apan med den stora näsan som blivit ett sådant signum för Bako nationalpark. Förra gång jag var där såg vi några på distans. Så hur gick det nu?

Jodå, apan med den karakteristiska näsan dök upp den också! Vilken tur!