Man ska inte riktigt lita på det som blir sagt. Särskilt inte om det finns båda språkförbistringar och kulturskillnader. Det med språk gäller när det blir uppenbart att den andra part inte riktigt fattar vad man pratar om och svarar som om hen låtsas fatta. Det med kulturskillnader kan vara att svaret blir ja och ett leende, oavsett hur frågan löd.

Därför är det så viktigt att vara på plats själv. Att själv se hur en fiskrestaurang är, om det går att komma fram till de arkeologiska utgrävningarna. Och just det gjorde jag häromdagen.

Jag fick nämligen så många svar. – Nej, hit kan man inte åka. Inte nu. – Jo, dit går bra. Det är 100 meter att gå fram vägen. – Det är 25 minuter att gå genom skogen…

Internet kunde förstås inte hjälpa. Ej heller Google maps. Tänk att så mycket fortfarande inte finns online. Men det lite lokalexpertis hos en chaufför här vid Santubong-området på Sarawak, så går det mesta bra. Det gäller bara att hitta chauffören.

Så här ser det alltså ut. Kring de gamla fyndplatser ska man göra museum. Jag undrar vilka potentiella fyndplatser man nu har grävt bort med skopa. Det fanns i alla fall inte folk där. Jag kunde strosa fritt. Ej heller hittade jag någon skylt med tillträde förbjudet. Jag tittade å andra sidan inte så noga.

Till slut hittade jag. Denna stenskulptur som man tror är över 1000 år gammal. Och som man förknippar med hinduistiska bosättningar i de få texter jag läst.

Gamla trappor och skyddande överbygg vittnar om att man tagit tillvara på sina fynd. Men nu ska det alltså byggas mer och kanske bli ett gigantiskt museumskomplex här i skogen där myggen annars är många.

Batu Bergambar heter stället. För den som är sugen att leta… och inte riktigt litar på det som blir sagt…