Bron över floden

När klockan är halv två är jag tillbaka på mitt rum. Jag dricker grönsaksjuice på balkongen och tittar ut över Permai nationalpark som är en av två små nationalparker här på Santubong-halvön på Borneo. Jag har precis kommit tillbaka efter min förmiddagsvandring.

Som reseledare får man nämligen ibland hitta på lite olika aktiviteter. Särskild på en resa som det här, när vi har 10 dagar på en resort som egentligen ligger mitt ute i ingenstans. Det gäller att aktivera, kanske särskilt sig själv, men även låta de som vill av resenärerna följa med. Och så blev det idag.

Klockan 10 samling i receptionen. Gemensam promenad till nationalparken Permai där det är gratis inträde för alla över 55 år, de vill säga 90% av gruppen. Sen går vi gemensamt till en strand. Solen har börjat bryta igenom molnen. När jag vaknade vid 8 regnade det och jag var osäker på om promenaden kunde bli av. Nu däremot skiner solen och några av gästerna testar även vattnet. Riktigt skönt är bedömningen.

Sen gör vi lite vad vi vill. Några stannar längre på stranden. Andra promenerar tillbaka till hotellet. Och en mindre grupp och jag börjar själva vandringen. Eller ja, 6 kilometer och 2 timmar, kvalificerar det till att kallas en vandring? Jag vet inte. Fast promenad är kanske heller inte ordet. Gå tur i skogen hade jag sagt på mitt modersmål norska.

Väl markerat i rött och blått, rep att hålla sig i där det är lite brant. Myrstigar och människostigar. Gigantiska träd och enorma rotsystem som man inte får ramla i. Taggiga palmer, svamp, stora och små myror. En och annan blomma, fast regnskogen är inte särskilt blommig av sig. Det är grönt och brunt som gäller.

Växterna slingrar sig runt varandra som ormar. Någon riktig orm såg vi dock inte. En rep-bro som vi måste över. Men det går bra det också.

Den promenad som skulle ta 90 minuter tog 2 timmar. Men så ska man ju stanna också. Låta ögonen vandra, inte bara fötterna. Låta öronen lyssna, och vi hör fåglar och insekter, grenar som bryts av jag vet inte vad. Vinden som ruskar i trädkronorna och några långsvansade makaber, alltså apor, som leker.

På väg tillbaka till hotellet hittar vi en död skorpion. Och en levande ödla så stor att jag tror det är en varan. Men nu alltså juice på balkongen. Samt utsikt över över grönskan i den park jag just beskrivit.

Taggad med: