Idealtillståndet

Det måste vara någon form av idealtillstånd. Åtminstone för mig, det jag gör just nu, och med fara för att låta som en persionärstant anno 1970, säger jag det ändå. Att sitta i en gungstol av rotting på en gigantisk veranda och titta ut över de hundratals begonior, ormbunkar och andra växter som jag inte vet namnet på. Det är kanske 20 grader i luften, solen skiner, och gräsmattan på andra sidan verandastaketet är inte så mycket gräsmatta som är det blommande dahlior, tagetes och grönsaksbäddar. Just så skulle nämligen jag vilja ha det och just så har jag det. Just nu.

Det var vid 6-tiden på morgonen vi ankom. Till Sreemangal. Mina vänner här i Bangladesh och jag hade då åkt fem timmar i bil från huvudstaden Dhaka. Inte för att det nödvändigtvis tar fem timmar att åka. Det här är Bangladesh. Det ska stannas undervägs, ätas enorma portioner varm mat trots att det är mitt i natten, det ska rökas (jag röker inte) och drickas te.

Just te är också nyckelordet. För utanför verandan och gräsmattan med blombäddar och grönsaker ligger nämligen teet. Sreemangal i Sylhet-distriktet är nämligen teområde nummer ett i Bangladesh. Här ligger teplantage efter teplantage, och verandan, gräsmattan och de tusentals rader med tillhörande tebuskar är helt enkelt ett av dem. Teplantaget Finchleys.
Här hyr vi ett rum, här promenerade vi i morgondimman, när solen precis gått upp och snart kommer torka bort daggen från buskarnas blad. Här poserar vi framför våra kameror, låtsas som om tebuskarna doftar något, försöker se harmoniska ut trots att vi knappast sovit hela natten (jag behövde i alla fall inte köra). Jag som dessutom minuterna innan nös med ett tefat med därpå balanserande full tekopp i handen. Tekoppen var inte längre full efter det, mina byxor desto blötare.
Mina vänner sover. En anställd här kommer och säger något på bengali. Pekar mot munnen. Visar två fingrar. Jag tror maten är klar nu. Dags att väcka de som sover… Sen kanske det blir lite sightseeing.

Taggad med: