Äntligen på Borneo

Var havet slutar och himlen börjar går inte att se. Damai på Borneo ligger i en vit dimma, och helt sedan jag vaknade klockan 7 i morse har det regnat.

Regnet är finfördelat. Det är inte kallt, och när jag gick till frukosten i morse var det nästan att jag inte kände av det. Men jag såg det, och mina fuktiga kläder blev ännu fuktigare.

Det var innan midnatt igår att vi kom fram. Vårt direktflyg med Air Asia var försenad 4 timmar. Utsatt avgång, något annat plan hade tydligen gått sönder så vårt plan fick flyga en extrasväng till Medan i Indonesien innan de kunde plocka upp oss på flygplatsen i Penang. Vi serverades vatten och fiskhamburgare från McDonalds under tiden vi fick vänta. Tur att jag har med min läsplatta.

Är det åskväder jag hör? Jag vet inte, men något är det, långt där borta. På resorten har jag nu i morse pratat med en dansk reseledare. För honom är Borneo kända trakter. För mig är Malaysiahalvön känd. Men på Borneo har jag varit bara en gång förut, och det var enbart i sultanatet Brunei som ju är ett av tre länder som delar denna ö. Södra delen tillhör Indonesien medan norr, här jag är nu, tillhör Malaysia.

Jag är omgiven av regnskog. Kanske inte så konstigt då att det regnar. Hoppas bara att det inte blir så här hela tiden. Att jag får stryka mina kläder för att de ska torka. Nu sitter jag i mitt rum. Sängkläderna luktar svagt mögel men så blir det väl när något aldrig riktigt är torrt. Rummet är helt okej. En stor spindel i badrummet men jag låter den vara.

Imorgon blir det dagsutflykt till Kuching som ligger en timme härifrån. Hoppas det inte regnar lika mycket då. Nu åskar det ordentligt där ute…

Taggad med: