På äventyr i George Town

Staden är speciell. Levande på ett sätt som många andra orter inte är. Visst, även Penangs huvudstad George Town har sina museer. Det är kort mellan kaféerna och hotellen finns lite här och var, i alla prisklasser.

Däremot har inte turismen tagit helt över. Den är förstås viktig, men i George Town är det vi besökare som äter på lokala restauranger, och inte tvärt om. Det är våra smaklökar som anpassar sig deras smaker.

Jag serveras sushi på ett sätt jag aldrig fått den förut. Som en bädd med ris, med fisk och grönsaker på. Nu har jag precis ätit lunch. Tre små grönsaksrätter med ris. Man plockar själv. Visar upp i kassan vad man tagit. Sen får man veta vad det kostar. Det blev 4 ringgit den här gången. Det vill säga 10 kronor. Ja ja, sushin igår kostade trots allt 100.

I förmiddag gick jag och några av mina resenärer på museum. Blue Mansion. En gammal herrgård som för 100 år sedan tillhörde en av Sydostasiens rikaste män. Vi hör en entusiastisk engelsk kvinna vid namn Tammy berätta.

Här finns museum, affär, bar, restaurang och boutiquehotell. Vi går runt i museumsdelen och lär oss om forna tider. Om renoveringsarbetet som huset fick genomgå på 1990-talet. Och som delvis gjort så att George Town nu är på UNESCOs världsarvslista.

Igår lämnade jag ett kilo smutstvätt på tvätteri. Kvinna där höll på att vika just min tvätt när jag hämtade upp den idag. Rent och fint, för under 15 kronor.

Sen promenerar jag lite, men det är mitt på dagen och varmt. Kanske ska jag nu gå och lägga mig lite i solen!

Taggad med: