Johnny McGyver

Vi hyrde cyklar i Nyaung Shwe samma dag som vi kom hit. 1000 kyat (uttalas chat) från boendet där min kompis Toby och jag ska stanna två nätter. Det motsvarar ungefär 7 kronor. För en dag.

Fyra kilometer utanför byn ligger nämligen en vingård. Red Mountain Estate heter den, och man kan säga så: Burma/Myanmar är ju inte direkt känt för att vara ett vinland. Men den lilla orten Nyaung Shwe ligger vid Inle-sjön, över 800 meter över havet. Klimatet tillsäger att vinodling funkar.

Vi cyklar iväg. Först har jag lite problem med ett justera sätet. Cykeln är inte direkt ny. Det var heller inte igår jag cyklade. I landet är det högertrafik, men de billigaste bilena är de secondhand-importerade från Japan. Det vill säga att de flesta i Burma har ratten är på höger sida. Nog om det.

Sen händer det nämligen. Skärmen över framhjulet lossnar. Ligger på däcket och slamrar. Så kan jag inte fortsätta.

Har jag någon tråd? Gummiband? Har Toby? Nej. Jag börjar leta i väskan. Kommer inte på något vettigt. Men handen hittar något. Jag tar upp det. Tandtråd! Jag visste det!

Ut med tandtråden, riva av en lämplig längd, knyta fast skärmen rejält, trådtråd är bra grejer nämligen! Vi cykler vidare, ankommer vingården, degusterar fyra sorter som kanske påminner lite om de fruktviner jag själv brukar göra ibland. De som jag lyckades med men inte mer än det.

Vi cyklar tillbaka. Tandtråden håller hela vägen! Det gör även vi och cyklarna.

Taggad med: