Teplantage i Malaysia. En del av den rundresa som jag ledde. Uppe i Cameron Highlands är det svalare än vid kusten. Där trivs tebuskarna bra. Så här ser bladen ut.

Malaysiaresan hade sin huvudvikt på Penang, ön dit britterna kom på slutet av 1700-talet och där man på landsbygden kan hitta arkitektur som det här. Inte dåligt inte. Bara synd att man inte får gå in.

Georgetown är huvudstaden på Penang och näst största stad i Malaysia. När man går i gamla stan hittar familjeägda små affärer som det alltid är roligt att besöka. Som den här, där man i flera generationer gjort rottingmöbler och enbart det. Här är jag bredvid ägaren. Det är hans dotter som tar bilden.

På besök hos två vänner som för tillfället bor i Laos huvudstad, Vientiane. Laos blev mitt första och enda nya land 2019 och jag åkte hit efter jobbresan i Malaysia var slut. En vecka i Laos på vägen hem kan man säga. Vitt bröd är vanligt i laotisk matlagning. Det var ju en gång en fransk koloni.

I Laos är det vanligt att unga killar provar på att vara munk för en vecka eller två. Här är några av dem. Efteråt pratade vi och tog några selfies tillsammans. Vi befinner oss vid en utsiktspunkt från vilken vi ser ut över huvudstaden. Efteråt åkte jag till den gamla kungliga huvudstaden Luang Prabang.

Jag hade inte varit i Bangkok sedan 2002, och det var inte så mycket tid jag fick den här gången heller. Bangkok var helt enkelt slutdestinationen på min Asienresa, vars huvudsyfte förstås var att jobba i Malaysia. Men det var från den thailändska huvudstaden att jag åkte hem till Sverige. Jag hann med ungefär ett dygn här.

ITB i Berlin. Några dagar på världens största resemässa. Det är trevligt att träffa folk. Både de som jag känner sedan tidigare, och nya, potentiella samarbetspartners, möjliga kollegor. Men oftast blir det mest mingel, snack, och ITB är en mycket bra ursäkt för att åka till Berlin!

En kompis till mig i Oslo fyllde 40. Det innebar besök i den norska huvudstaden, och även en sväng i Frognerparken med de kända statyerna av Gustav Vigeland.

Sen blev det april och igen jobbresa. Den här gången till Uzbekistan. Men istället för att åka hem tillsammans med gruppen stannade jag kvar en vecka. För att möta mina vänner och resebloggarna Katarina och Sofia. Tillsammans gjorde vi Uzbekistan off the beaten path. Man kan säga de delar av landet som vanligtvis inte står på researrangörerna program. Här tar vi foton vid en nekropolis utanför staden Nukus, helt i de östra delarna av landet.

I de östra delarna av landet finns även Aralsjön. Eller ja, fanns. I den lilla orten Muynak fanns en gång en fiskeflotta. Och en konservfabrik. Nu ligger rostholkarna kvar i det som blivit öken, och kusten ligger många många mil bort.

Det positiva är ändå att det faktiskt finns kust. Och här bor vi en natt. Och ser soluppgången över Aralsjön. Bilden blev kanske inte min vackraste. Men det här är ett av årets verkliga minnen.

Något annat som heller inte så ofta är på researrangörernas program är Ferganadalen. De östliga delarna av Uzbekistan är fruktvara och här produceras stora mängder siden. Olika mönster och olika kvalitéer. Jag köpte lite från den här killen!

En pressresa till Pavia i Italien, direkt söder om Milano. Det var under några vårdagar i april som jag åkte hit tillsammans med reseskribenter från andra europeiska länder. Jag var dock den enda från Sverige. Stor fokus på mat, kanske särskilt risotto eftersom Pavia är Italiens risproducerande region. Den här bilden visar dock en majsgröt med torsk, russin och lök. En liten, fast mycket trevlig rätt.

Som så många andra städer är även Pavia en historisk stad. Det kan man se till exempel i arkitekturen och de relief, mönster och avbildningar som finns på fasaderna till de romanska kyrkorna som är mer än 1000 år gamla.

Ryssland är ett land som ligger mitt hjärta nära och i månadsskiftet maj juni var jag reseledare för två flodkryssningar mellan Moskva och St Petersburg. Det var första gång på flodkryssning för mig, och jag gör det gärna igen. Här kyrkan på ön Kizhi!

Lite extra kan man ibland erbjuda sina gäster, som till exempel en kaviarprovning. Rysk kaviar kostar en del, men det behöver ju inte vara så mycket på varje. Det viktiga är att man får en smak, och det fixade jag här.

Att fixa kaviarprovning ensam är förstås svårt. Därför hade jag Valera, Yana och Dmitry till att hjälpa mig, och självklart blev det även lite kaviar kvar till oss!

Pamir Highway var en resa som jag första gång gjorde 2018. 2019 fick jag göra den igen. En av världens kanske mest spektakulära roadtrips, men det är möten med människor som är det roligaste. Dessa kvinnor kommer från Afghanistan. Ibland är det marknad på den tadzjikiska sidan av gränsen som vi rörde oss längs. Då kommer de hit och säljer sina produkter, och ja, jag köpte faktiskt den ena trumman.

Annars ser delar av Pamir Highway så här ut. Vi kör längs floden Panj, med Afghanistan på andra sidan. Över floden fick vi dock inte ta oss.

Pamir Highway går från Tadzjikistan till Kirgizistan. Och i Kirgizistan hade jag precis som tidigare år en sommarresa. Jag gillar att åka längs Issyk Kul. Färgerna, maten, människorna. Här är vi i det som på engelska kallas Fairytale Canyon. Eller Skazka på ryska. Det betyder också äventyr. Äventyrsdalen. Namnet har den fått av alla röda sandstensformationer som finns här.

Andra resan tillsammans med Katarina som även driver resebloggen Äntligen Vilse. Nu är dock Sofia bytt ut med icke-resebloggaren Linda-Marie. I min hemstad Narvik lånar vi min morfars bil. Därifrån kör vi ut till Senja och på en strand fixar Katarina lunch till oss.

Sen fortsätter vi norrut och här tar jag en selfie, vid bergsformationen Kirkeporten och tittar vi genom hålet i stenen, så är det Nordkap som ligger där. Här uppe spenderade jag många barndomssomrar. Eller ja, sommar och sommar. Det var skönt med jacka och mössa.

Norra Norge i början på augusti bjuder på hjortron. Fast det gäller förstås att veta vart man ska gå. Det vet, som tur är, mina släktingar, och så här ser de ut, redo att plockas!

Från augusti i Norge till september i Azerbajdzjan, landet som även gett mig inspiration till mitt bloggnamn, Johnnybadzjan. Det var Albatros allra första rundresa i landet, och jag var reseledare. Jag gillar det. Att vara reseledare på en allra första färd, en jungfruresa som man lite klichéaktigt gärna kallar det. Azerbajdzjan är inte lika turistigt som dess kaukasiska grannländer. Det märks särskilt när man reser lite in i landet, bort från Baku.

Mitt kanske bästa köp i Azerbajdzjan. Gamla, handmålade, ja möjligtvis antika soppskålar till fem kronor per styck. Jag har en ny favoritloppmarknad helt enkelt!

September skulle bjuda på mer än bara Azerbajdzjan. Den fortsatte med rundresa i Bulgarien…

…och Rumänien…

och därifrån till Ryssland och ännu en rysk kryssning. Den här gången inte Moskva-St Petersburg, utan snarare från Perm vid Uralbergen till Moskva. Tröjan av lin köpte jag under resans gång, och i handen håller jag första priset i matroshkamålartävlingen, en flaska mycket sött mousserande vin som jag delade med mina bordsgrannar!

På denna kryssning köpte jag även inlagd svamp (granblodsriska) och färska bär. Havtorn. Dessa är trevliga att ha i drinkar sen när jag är hemma. De kan frysas som de är, och sen blir det som små sura isbitar.

Det är sällan att jag kommer med på mina egna bilder. En liten tripod på min kamera, samt timer kan dock ändra på det. Fast det är inte så lätt till en början att få allt att funka. Att veta var man ska ställa dig är en konst. Jag skulle förresten egentligen inte åka till Georgien i år. Men så blev andra färdledare sjuka. Då fick jag steppa in. Inte så mycket höstsemester här hemma direkt, men Georgien är ju heller inte fel. Särskilt när solen skiner uppe vid Kazbegi och vi har Gergeti-kyrkan så vackert i bakgrunden.

Sen kom november och 12 dagars semester. Tillsammans med min kompis Abdullah som skulle till Barcelona på konferens. Det blev en heldag i London, sju dagar i Barcelona, tre i Madrid och en i Lissabon innan jag återigen var i Sverige. Ingen dålig resa inte, och här badar fåglarna i poolen på vårt hotell i Barcelona. Lite smått kyligt för människor var det dock.

Och Madrid har för övrigt blivit en riktig favoritstad. Det var mitt allra första besök i den spanska huvudstaden. Men absolut inte det sista. En helt annan känsla än Barcelona och jag har det faktiskt riktigt trevligt här, med en vermut i handen medan jag väntar på min tapas. Tapasen var för övrigt så stor att det inte blev någon middag sen.

Norra Cypern. Förutom en grupp från Finland som åkt hit precis innan oss, var vi den första Albatrosgruppen på plats. En riktigt behaglig resa om du frågar mig. Varannan dag hotellfaciliteter, varannan dag utflykt. Som till exempel till Karpazhalvön där dessa halvvilda åsnor går runt och tigger mat. Och man får akta sig för att gå bakom en åsna för då kan den sparka.

Slutet på november och strandsäsongen är slut. Men några enstaka solstolar ligger kvar på Golden Beach, en tre kilometer lång sandstrand i ett naturskyddsområde på Karpazhalvön. Badade jag? Visst! 22 grader i luften och 22 i vattnet. Inte helt fel!

Och så då. Finalen. Glühwein vid slottet Schönbrunn. Julmarknader i Wien som avslut på detta reseår 2019. Jag är kanske inte julmarknadsmänniska direkt. Jag föredrar nog soluppgången vid Aralsjön. Sidenproduktion i Ferganadalen, bad i Issyk Kul eller norra Cypern, eller att fiska och plocka hjortron i norra Norge. Men lite julstämning blev det i alla fall. Glühwein är dessutom betydligt bättre än glögg!