En scen från vår stadspromenad i Wien: Vår lokalguide går längst fram. Vår grupp utspridda mer eller mindre i mitten och jag hyfsat i slutet. Måste ju ha koll så att alla är med. Vi korsar en gata och står på en smal trottoar. Då händer det…

Jag gissar att hon är omkring 75. Hon drar efter sig en dramaten. Har tydligen varit på shopping och är nu på väg hem till sin lägenhet i Wiens innerstad. Kläderna är rätt så eleganta, det vill säga hun är uppklädd, vilket gäller för rätt så stor andel av kvinnorna här i Wien. Och hon skriker till!

På grund av hennes österrikiska dialekt förståe jag inte riktigt vad hon säger. Men hon är upprörd. Mycket upprörd. Hennes hår är som elden, ja bokstavligen eftersom det är färgat orange. Hennes läppar röda av läppstift och de rör sig i ett.

Vår lokalguide svarar henne, och om möjligt blir hon ännu mer rasande. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Några av resenärerna tittar förvånade. Andra småskrattar åt denna tant. Var det att hon med sin dramaten inte riktigt fick plats på trottoaren? Jag vet inte, men troligtvis.

Vore det inte för att dramaten var full hade hon nog smällt till några av oss med dem. Orange är ju faktiskt en signalfärg.

Igår var vi i kurorten Baden. En bokhandlare visade upp boken: Åldern är inte för de fantasilösa. Jag tänkte på damen i Wien.