Dagbok från en delad stad

Nicosia. Den enda delade huvudstaden i Europa. Ja kanske hela världen. Jag kommer i alla fall inte riktigt på någon annan.

Vi upplever Nicosia som en dagsutflykt. Med utgångspunkt i norra Cypern. Den turkisk-cypriotiska delen av ön. Oftast är det motsatsen. Turisterna bor på söder, och kommer till norr över dagen. Vi gör tvärt om.

En bysantinsk kyrka fick ny ingång någon gång på 1300-talet troligen. Då var det katolikerna som styrde och ställde, och 1571 blev de flesta katolska kyrkor omgjorda till moskeer, och som moskeer fungerar de fortfarande. Om de inte, som den här, St Nikolaskyrkan, blivit utställningslokal med scen för olika föreställningar.

Tänkarna går till Berlinmuren. Fast den här muren är äldre än det muren i Berlin någonsin blev. Samma sorts grafitti dock. Kanske samma önskemål om att allt som delar folk en gång ska försvinna.

Skillnaden är dock att i Nicosia, sedan 2003, går det faktiskt att korsa den gröna linjen som den kallas. Utan särskilda visum och tillstånd. Fast med pass.

Efter att gemensamt ha promenerat i den turkcypriotiska delen av stan, efter att ha ätit lunch, har vi över två timmar ledigt. De av mina resenärer som har med sig sina pass får gå över till den södra sidan. Se vad som finns där…

Någon ropar Johnny… Det var min kompis Toby. En äkta digital nomad som jag visste var på Cypern just nu. Däremot hade vi inte direkt avtalat att mötas just här.

Men vi sitter tillsammans under lunchen. Och efteråt, när både jag och resenärerna har ledig tid, promenerar vi en timme ihop. Över till södra sidan, och upp i en byggnad med utsikt mot norr. Bitter utsikt för grekcyprioterna. Det är kanske inte så lätt att se, men mellas dessa hus går det en linje. En gräns som skiljde åt folken i norr och söder. Men som sagt, nu går den att korsa.

Ibland kan det bli köer vid gränsen snestreck check-pointen. Jag skyndar mig därför tillbaka. Vi har en avtalad tid att möta upp varandra, resenärerna och jag. Ingen får bli sena, men är det någon som inte får bli sen, så är det just jag.

Det är helg, och därför är norra Nicosia full av unga turkiska män. Soldater från fastlandsturkiet som under 6 månader är stationerade här. Grekcyprioterna kallar norra Cypern ockuperad. Och visst finns här trupper. Turkcyprioterna ser soldaterna mer som ett skydd. Det historiska minnet behöver inte gå mer än 50 år tillbaka. Under helgen har killarna permission. Då åker de in till Nicosia, röker cigaretter eller cigarillos, köper läsk, pratar, omgås. Denna kille pekte på min kamera. Hans engelska ickebefintligt. Men ett ord kunde han. Instagram.

Det är dags att återvända. Hela gruppen samlas. Det är tacksamt att vara reseledare när den gör det. Mer grafitti på väggarna. Ibland målningar, ibland budskap som det här.

Nicosia var under lördagen. Nu är det söndag. Ledig dag, utan utflykt, solen skiner, om några minuter har jag en timmes receptionstid. Sen får vi se vad som händer…

Taggad med: