En guide till Karakoram Highway i Pakistan

En av världens vackraste roadtrips, sägs det. Jag kan inte annat än att hålla med. Karakoram Highway, eller Karakoramvägen på svenska, som förbinder norra Pakistan med Xinjiang-provinsen i västra Kina. Från vilken man passerar bergstoppar på över 8000 meter. Där vi kör längs floden Indus. Som gett vatten och liv till gamla civilisationer. Världens högst belägna asfalterade väg. Åtminstone som passerar en internationell gräns, det gäller att ta sina förbehåll när man pratar om världens största, längsta vad det nu än kan vara.

En roadtrip oavsett, en färd utan dess like som tar dig 4693 meter över havet. Genom norra Pakistan, och för den som korsar gränsen, helt till den gamla Sidenvägs- och marknadsstaden Kashgar. Men nu fokuserar vi på Pakistan.

Pamir-Highway-Best-Of-0614
Utsikt från det såkallade Eagle´s Nest och ner mot Karimabad

Början, slut, längd och säkerhet

Officiellt börjar vägen, om man åker från söder mot norr, i den lilla orten Hasan Abdal, 50 kilometer nordväst för den mycket större staden Rawalpindi direkt utanför Islamabad. 1300 kilometer totalt, varav 806 på den pakistanska sidan. Då jag reste började jag just vid Rawalpindi, och åkte bil med chaufför hela vägen, först genom Khyber Pakhtunkhwa-provinsen, pashtunernas land, för att sen komma in i de norra delarna, regionen som nu kallas Gilgit-Baltistan. Märk dock att en svensk reseförsäkring inte gäller i Khyber Pakhtunkhwa. Det var den här regionen, i staden Abbottabad som jag kör igenom att Osama bin Laden dödades i en amerikansk specialoperation den 2 maj 2011. Jag försöker växla lite pengar här. Det går dåligt. Inga dollar i Abbottabad.

Av denna anledning, UD-varning alltså, är det många som väljer att inte åka genom just Khyber Pakhtunkhwa. Alternativet är att flyga. Från Islamabad till antigen Skardu eller Gilgit. Gilgit är för övrigt huvudstaden i just Gilgit-Baltistan. Hit når inte UDs varningar, och det är kanske här som de allra vackraste delarna av Karakoram Highway finns. Ja kanske de allra vackraste delarna av hela Pakistan. Om man nu gillar bergslandskap förstås.

Historia och geografi

Vatten och liv till gamla civilisationer alltså? Det var floderna det. Indus med alla dess sidofloder, som har sin källa i Tibet, men som sen gör hela Indusdalen i Pakistan till det mest fruktbara området man kan tänka sig. När floden väl rinner ut i Indiska oceanen har vattnet passerat en sträcka på 3200 kilometer. Vatten och några av världens högsta berg…

Pamir-Highway-Best-Of-9766
Med utsikt över Indusfloden. Omkring mig finns bergskedjorna Himalaya, Karakoram och Hindu Kush.

Kanske inte så konstigt att det därför redan för 4000 år sedan fanns högtstående stadskulturer i det som idag är Pakistan. Induskulturen kallas den gärna nu, men nog om det. Dessa kulturer låg söder om det som är Karakoram Highway, när vattnet hade runnit ännu en bit.

Därmed inte sagt att Karakoram Highway är ny. Eller visst, själva vägen med den standard vi ser i dag är ny, fast standard och standard, allt är relativt. Det tog 20 år, från 1959 till 1979 att bygga vägen. Över 1000 liv förlorades. Men sen dess har det funnit en highway här, eller ja, åtminstone bilväg. Innan dess fanns här småvägar, stigar, lämpliga för människor, hästar och kameler. Handelsvägar. Sidenvägar om du vill. Rutten mellan norr och söder, mellan högplatån till det gamla Turkestan, i det som idag är Kina och den indiska subkontinenten. Det är här de stora bergskedjorna möts. Himalaya, Hindu Kush och Karakoram. Sistnämnda som vägen uppkallats efter. Svart grus om man översätter från turkiska språk. Även om bergen med sina toppar på 7- och 8000 meter framstår som allt annat än grus.

Det är därför man kan göra stopp längs Karakoram Highway, parkera bilen och titta på petroglyferna. Hällristningarna som finns där till minne om forna civilisationer, om andra människor och religioner. Pakistan är idag å ena sidan ett muslimskt land. Å andra sidan finns här många minioriteter. Och en gång var buddhismen den ledande religionen här i norr. Att det stenar med inritade vittnesbörd på många ställen ligger så nära vägen vi åker längs, betyder enbart att vår färd ändå går längs en gammal trasse. En led där människor har färdats i flera tusen år.

Johnny-Friskilä-Pakistan
Petroglyfer finns på många ställen längs Karakoram Highway. Det kan vara svårt att hitta dem dock, men nu vet jag var de finns!

Städer, dalgångar och samhällen

Kalla dem attraktioner om du vill. De orter och minnesmärken man besöker när man färdas här. Utsiktsplatser, småaffärer, vandringar. Namnen på de ställen där man efteråt kan säga att här har jag varit.

Skardu

Skardu är belägen där floderna Shigar och Indus möts. Det vill säga, det namnet på både staden, dalen och distriktet i den här delen av Gilgit-Baltistan, lite öster om huvudvägen. Hit tar man sig med bil från Gilgit, eller så flyger man direkt från Islamabad.

I dalen finns mindre ortar som Khaplu och Shigar. Arkitektur från 1500- och 1600-talet. Fort och moskéer i trä. Trädgårdar med aprikos och körsbär. Vyer mot Karakorams högsta toppar. Om vädret är bra förstås. K2 som med sina 8611 meter är världens näst högsta berg.

Karimabad i Hunzadalen

Eller bara Hunza som man gärna säger. Man åker liksom till Hunza, men där man befinner sig, det är i och omkring staden Karimabad som fick sitt nuvarande namn så sent som 1976, uppkallad efter ismailiternas ledare, Agah Khan, eller Shah Karim al-Husseini som han egentligen heter. Befolkningen här är nämligen till största del ismailiter, en gren av shiamuslimer där kvinnorna inte täcker sitt hår, och männen gärna dricker sitt hemmagjorda vin.

Karimabad-Pakistan
Utsikt på morgonen i Karimabad

Tidigare het Karimabad Baltit. Idag är namnet Baltit förknippat med det övre fortet i staden, Baltit fort. Med rötter tillbaka över 700 år, och arkitektur som påminner om Tibet, ligger det idag på UNESCOs tentativa världsarvslista, alltså nästan där. Det var här miren, alltså den lokala härskaren bodde. Innan Karakoram Highway, och med bara dessa smala handelsvägar var området svåråtkomligt. Om britterna fick kontroll över dagens Indien och Pakistan på 1850-talet, dröjde det helt till 1891 innan de fick kontroll här.

Baltit betyder övre, och längre ned mot floden finns ett annat fort, som är ännu äldre. Det kallas för Altit, och det betyder helt enkelt nedre. Här finns aprikosträden, vyerna både mot floden och även innegårdarna i stan. Vilka frukter ligger på hustaken och torkar?

Pamir-Highway-Best-Of-9931
Balkongen på Baltit-fortet i Karimabad

Karimabad har kanske det största utbudet av restauranger i den här delen av Pakistan. Samt det största utbudet av affärer. Åtminstone när det gäller souvenirer och presenter. Mineraler, ädelstenar, silver, broderier, antikviteter, skinn, honung och torkad frukt. Vykorten i stativet har sett sina bästa dagar.

Khunjerab

Khunjerabpasset ligger i nationalparken med samma namn, Khunjerab. Det är hit men inte längre. Återvändsgränd för den som inte har visum till Kina. Det är vägens högsta punkt. 4693 meter över havet. Världens högsta gränsövergång, förutom på vintern, för då är den stängt.

Pamir-Highway-Best-Of-9844
4693 meter över havet. Khunjerabpasset och gränsen mot Kina

Sista stad i Pakistan heter Sost. Här finns enstaka restauranger och affärer. Ungefär 80 kilometer innan gränsen, och 40 kilometer innan posteringen där nationalparken börjar. Ja kilometrarna spelar kanske inte så stor roll. Inte pengarna heller, fast det kostar en liten slant att komma in i nationalparken, och ska man fortsätta till Khunjerabpasset, ja då är detta enda väg att åka.

Jakoxar framför bilen. Fåglar som påminner om ripor. Bergsgetter. Man kan förstå att det här är en nationalpark, för så mycket djur som jag ser nu, har jag ändå inte sett tidigare längs vägen. Här finns inga städer, utan bara berg, lite vatten, sparsam vegetation, men tillräckligt ändå. Tillräckligt med syre i luften för att dessa bergsdjur ska kunna överleva. Och själv känner jag inga större svårigheter med att andas, trots höjden. Fast jag är väl acklimatiserad. Jag stannar ju heller inte så länge.

Praktiskt, hotell och transport

Det går förstås att åka kollektivt. Bussar finns, fast då är det svårare att stanna just när du vill stanna. Vid de där hällristningarna, den där utsiktspunkten.

Själv åkte jag med en lokal researrangör. Inte för att den var den bästa i världen, vår chaufför hade trots allt bara sandalen när temperaturerna kröp under minus för jag åkte i december. Det som var omöjligt för honom att göra (som att åka upp till Khunjerab) var just omöjligt för honom. Så för att jag inte skulle lida på grund av hans dåliga val av skor, gick jag hyra annan transport. Det kostade lite, men var ändå värt pengarna. Fördelen var oavsett att det var enklare att stanna bilen just när jag ville. Oavsett om det var på grund av toalettstopp eller vackra utsikter.

När det gäller hotell finns de flesta alternativ. Jag har förstås inte bott på alla, och därför blir det svårt att rekommendera det ena framför det andra. Inte tycker jag väl att jag bodde särskilt bra heller. Prisvärt kanske, eller nej. Snarare billigt, inte prisvärt. Låt mig bara understryka att standarden är varierande. Men ju mer man betalar, ju bättre förstås.

img_1194-1
Det var inte jättevarmt på hotellrummet. Men så var det också mitten av december

 

Planera innan eller på plats.

Är man i Pakistan och har man ett begränsat antal skulle jag planera så mycket som möjligt innan. I olika Facebook-grupper, till exempel See you in Pakistan, är det lätt att komma i kontakt med andra resenärer, samt människor på plats som erbjuder sina tjänster. Pakistan är ännu inte det enklaste landet att resa runt i, och även om gästfriheten är stor, skulle jag inte riskera få för lite tid. Planerar man inte innan är det lätt att tiden bara rinner iväg. Den gör ofta det i Pakistan nämligen.

Säkerhet och prisläge

img_1203
En typisk frukost med ägg, bröd och te med mjölk

Jag har tidigare skrivit om säkerhet i Pakistan. Även om prisläge. Visst, UD har varningar mot vissa delar av landet, de västliga delarna som gränser mot Iran och Afghanistan. Fast egentligen är det nog trafiken som är den största faran. Här, som så många andra ställen. Prisläget är annars billigt. Mycket billigt!

Frågor

Jag har själv varit tre gånger i Pakistan. Varje vistelse mellan 2 och 3 veckor. Det var i december 2018 att jag åkte Karakoram Highway. Några år innan hade jag åkt på den kinesiska delen av vägen, fast inte över gränsen till Pakistan. 2018 var det dags för den pakistanska delen. Medan jag alltid själv har organiserat mina resor i Pakistan, beslöt jag att hoppa på en inhemsk gruppresa just för Karakoram Highway. Jag valde företaget Falcon Club eftersom de hade turer på fasta datum för ett rimligt pris. Ca 2000 kronor för 6 dagar, med mat, transport och boende. Inte för att maten var särskilt god, boendet bra eller chauffören/guiden trevlig. Men det funkade.

Våren och hösten 2020 kommer jag själv vara reseledare i Pakistan. Det är med Världens resor vi arrangerar både vårresa och höstresa. Jag lovar att både mat och boende kommer bli bättre. Har du frågor gällande Karakoram Highway är du mycket välkommen att höra av dig till mig i kommentarsfältet.

Kanske ses vi i Pakistan?

Taggad med: