En olycka kommer sällan ensam

Det är sista dagen i Tbilisi. Som reseledare har jag haft fullt upp. Fast inte idag. Idag är resenärernas lediga dag. Dagen för att sitta på ett utecafe och kolla in människorna. Dagen för de sista inköpen. Dagen för full fart eller ta det helt lungt.

Även för mig är det ledigt. Nästan. En timmes infostund på morgonen. Ifall någon resenär har frågor om dagens många alternativer. Själv ska jag ut efteråt. Med min lista över saker jag gärna vill hinna med. Samt i vilken ordning.

Ett museum jag aldrig varit på förut. Med Stalins gamla tryckpress. Hit vallades skolbarnen på sovjettiden. Nu är jag ensam här med den rysktalande guiden.

En allt möjligt-marknad som är ny för mig. Samgori heter den. En tunnelbanestation har samma namn och de ligger förstås i anslutning till varandra. Fast det var det där med olyckorna…

I Tbilisi bör man se var man sätter sina fötter. Jag brukar säga det högt till mina resenärer. Själv sparkar jag hårt in i en trärot som kommit upp ur asfalten. Under några sekunder tror jag det är slut på dagens promenader. Rakt på stortån…

Efter någon minut haltar jag vidare. Det går än så länge bra. I en klädaffär prövar jag en gul kofta. Koton heter det turkiska märket. Lite som H&M. Men när jag tar av koftan känns det som att halva sitter kvar på min röda skjorta. Jag börjar fatta det här med mikroplast. Det ser ut som jag har rullar mig i damm från en torktumlare. Ramlat i skräphörnan på en textilfabrik. Jag ser inte ut.

Tillbaka på hotellrummet. Öppnar resväskan. Det rör sig där inne. Jag tar ut några kläder. Papper. Hundratals av små små myror springer förvirrad runt på botten av min resväska. Några timmar innan hemresa…

Jag lokaliserar problemet till ett lokalt nötgotis som jag köpte på en marknad dagen innan. Rena rama myrstacken i det där godiset som förstås åker ut. Det gör även allt annat. Sanering.

En olycka kommer sällan ensam. Fast nu får det ändå vara nog. Middag på kvällen. Lite vila innan avfärd. Och nejdå. Det är slut på olyckorna nu. Trots att mitt plan hem var en timme försenad.