Ännu en solig höstdag. Kanske inte så spännande direkt. Snarare naturskönt. Det är trots allt inte alla dagar som behöver vara så spännande.

Med min nya svenska grupp som kom i måndags ska vi på utflykt. Upp i bergen, över vattendelaren, till Kazbegi. Den lilla orten med mindre än 2000 invånare badar i sol, och nu, precis som för en vecka sedan, ser vi berget. Med sina 5047 meter över havet tronar Kazbegi (berget har samma namn som orten (även om orten egentligen har bytt namn från Kazbegi till Stepantsminda)) med sin glaciär över stan. Det är helt enkelt vackert.

Efter att ha åkt de 15 milen från Tbilisi och norrut, med lite småstopp längs vägen, äter vi lunch. Sen byter vi från buss till de sedvanliga mindre bilarna som ska ta oss upp en smalare väg till Gergetikyrkan på en kulle. Där har vi utsikt, både mot staden, och mot berget.

Jag testar min gorillapod, alltså ett ministativ med tre ben för min kamera. Det funkar sådär i början. Ni ser det på första bilden i inlägget. Sen efter litt går det bättre.

Gorillapoden har jag haft i många år. Den har fått följa med på resor, bara att den alltid har legat i resväskan. Nu tänkte jag tvinga mig själv använda den. Och då kanske även jag kommer med på en bild eller två. Om jag nu lyckas få med mitt eget huvud.