Nästan ledig dag

En sak jag gillar med den resan jag gör nu är att den inte är för intens. Efter stadsrundtur första dagen, och sen tre heldagsutflykter tre dagar i rad, är det nu dags för lite ledig tid. Tid att koppla av. Fundera på vad man sett. Göra lite vad man vill. Antigen det är ett museums- eller marknadsbesök. Eller helt enkelt sitta på en uteservering, njuta höstvärmen en sista gång, och se människor gå förbi, folk som lever sin vardag här och andra turister som oss.

Själv är jag tillgänglig en timme under frukosten, mellan 8 och 9. Tillgänglig för frågor om shopping och tunnelbana och allt annat som har med denna dag att göra. Och det blir några frågor…

Jag har varit i kontakt med en författare som skrivit en bok. Om sovjetiska mosaiker i Georgien. Jag är inbjuden på en presentation om kvällen. Men tyvärr är jag upptagen då. Jag ska dock köpa boken. Författaren ger mig adressen till förlaget. Efter mycket fram och tillbaka hittar jag förlaget. Men de säljer ju inte böcker. Jag hittar ett annat ställe. Till slut.

Och det är mycket till slut i Georgien. Att saker tar tid. Att husnummer inte riktigt ligger där de borde. Att de som ska sälja är mer upptagen av sina mobiler.

Jag fick rekommenderat en frisör. Som ska vara lite extra bra. Extra dyr också, men dyrt i Georgien är ofta billigt ändå. Jag kommer in. En afrikansk emigrant städar golvet. Två frisörer klipper var sin kund. En man på min ålder, med fötterna på ett bord, mobilen i sin hand, han är tydligen kundansvarig. Eller ägare. Non-schalant. Jag känner mig helt enkelt inte välkommen och går därifrån.

Sen fortsätter jag. Förbi ett sulfurbad, inom loppmarknaden och en antikaffär. Beställer tid till på söndag hos en annan frisör. Tar en öl och äter en spenatpaj på min balkong. Sen är det middag med gruppen, och mitt i natten åker de till flygplatsen. Vi säger hejdå, och jag försöker sova igen.

Det är nu lördag morgon, och jag ska ut på nya äventyr.

Taggad med: