Höst längs ryska flodar

Det är söndag förmiddag och vi befinner oss i en av de många slussar som hjälper oss upp och ner, genom stora vattenreservoar, förbi vattenkraftvärk och dämningar.

Tre grader varmt, och på marknaden i Uglich pratade tanterna om snön som ska komma imorgon. Till Moskva hade den tydligen redan kommit i natt, men jag vet inte. Inte har jag kollat någon prognos och inte är jag särskilt nyfiken heller.

När vi åker längs Volga ser vi hus och små stugor. Från mindre gummibåtar fiskas det, och rökt fisk och olika sorters kaviar säljs i de olika hamnerna som vi besöker. En hamn varje dag, med utflykter, och om vi har tur, också lite ledig tid.

Vi lägger till i den lilla orten Plyos. Besöker kyrkorna i Suzdal. Kollar in arkitekturen i Kostroma. Lär oss om historia i Uglich.

Nu har vi precis lämnat den lilla staden Uglich där Ivan den förskräckliges sista son mördades och där man byggd en kyrka, blodskyrkan på den plats där den nioåriga killen fick en kniv i halsen. Det var året 1591. Idag är det gula höstlöv som gäller. Lokalguiden Olgas gamla lärare står och sjunger ryska romanser och får pengar från turisterna. Lite extra till pensionen.

Från mitt kahyttfönster ser jag rakt in i en murvägg. Vi är fortfarande i slussen. Snart är det lunch. Jag har ett litet event jag ska förbereda till i eftermiddag. Men först ska jag ta mig en varm dusch. Det var som sagt bara tre grader ute.

Taggad med: