Varje dag gör vi stopp. Så är det på kryssning, även här på de ryska flodarna. Vi åker längs floden Kama. För övrigt är det den som det ryska lastbilsmärket Kamaz tagit sitt namn ifrån.

Jelabuga är dagens stopp. En mindre stad i den del av Ryssland som kallas Tatarstan. Här har det funnits människor längre än någon kan minnas. Historiker säger att de ursprungliga bulgarerna har sitt ursprung härifrån. Det kan säkert stämma. Nu är det däremot ryssar och tatarer som utgör befolkningen i staden med 78000 invånare, och när vi går i land är bussen redo för att ta oss till de gamla bulgarernas fort, djävulsfortet som det smått turistigt kallas idag.

Vår guide, Svetlana, säger att Jelabuga varje år för 500.000 turister. Om skolklasser från närliggande orter på klassutflykt ingår i statistiken säger hon inget om, men nu på hösten är det inte många turister i stadens gator. Det regnar lätt, och ja, här finns knappast människor alls.

Husen är från 1800-talet och det som gör stadskärnan unik är det faktum att den under kommunisttiden bevarades, fri från brutalistisk betong, men riktigtnog med en och annan Lenin. Med lite komiska proportioner.

På ett antikvariat hittar jag en flaska vodka från sovjettiden. Sådana som jag samlar på. Antikvariatet har dock ingen rätt att sälja sprit. Byta med något av ett visst värde går bra, men innehavaren verkar inte göra något för att få till en byteshandel heller så jag skippar det.

Efter en stund är det dags att återvända till fartyget. Jag håller föreläsning och det ryska alfabetet. Middag med kaukasiskt tema på kvällen. Grillspätt, shashlyk alltså, är det som serveras. Lite öl och torkad fisk på kvällen innan läggdags. Jag sover dåligt, men nu är det morgon och en ny dag ska börja. Den här gången i Kazan.