Första och sista utsikten

När jag för några dagar tillbaka checkade in på mitt hotellrum i Bukarest blev jag lite besviken. Ja ni förstår kanske varför. Mitt centrala hotell. Och rummet var fint. Men när jag tittade ut såg jag rakt in i något som tydligen legat öde rätt så länge.

Inget fel med ödehus, och lite roligare eller uddare eller i alla fall mer intressant blev det när jag fick veta att jag tittade rakt in i det gamla finansministeriet från Ceaucescus dagar. Så gick det ju också sådär med finanserna…

Nu har det gått några dagar. Igår besökte vi slottet Bran. Draculaslottet, eller åtminstone är det så det marknadsför sig, slottet som är i den gamla rumänska kungafamiljens ägo. Man kan undra om ingen snart går igenom golvet där, så mycket folk man släpper in. Om några år är det säkert ännu mer. Dock är slottet vackert, det kan man inte säga något på.

Efter incheckning, middag samt firande av en gästs födelsedag var det natti natti för mig. Men jag sov dåligt. Hörde hunderna skälla. Kyrkoklockorna som började ringa klockan 4 om morgonen och höll på varje kvart sen dess.

Utsikten från hotellet där jag nu bor, i Brasov, talar däremot för sig själv. Det gör kanske inget om hundarna skäller. Eller att ibland få utsikt mitt emot ett gammalt finansministerium.

Taggad med: