Landsbygdsidyll och storstadsbetong

När jag bloggar under själva resans gång fotograferar jag med mobilen. Det går enkelt och snabbt. Att bilderna inte blir mina vackraste är en annan sak, fast det är helt okej.

Från Europas kulturhuvudstad 2019, Plovdiv, har vi nu åkt till Veliko Tarnovo. Idag ska se staden som en gång var huvudstad i ett en gång så mäktigt Bulgarien. Storbulgariska drömmar finns både här och var i landet som nu är republik. Det märks, särskilt hos museumsguider som gärna minns den goda gamla tiden, sådär 800 år tillbaka.

Vi kör på landsbygden. Nästan osynliga vägar tar oss till en producent av rosolja som använda i parfymer. Vi lunchar på egen hand i staden Kazanlak. 90 minuter brukar jag ge. Då blir det inte stressigt och alla, stort sett oavsett vart de går, hinner äta, dricka och betala i lugn och ro. Jag äter gärna något litet till lunch. Då hinner jag springa runt lite och fota brutalistisk 70-talsarkitektur från socialismen glada dagar, om man nu får säga så… Man hade åtminstone råd att bygga.

Över bergspass, utsiktsplats och till ett friluftsmuseum med gammalt hantverk. Lite som Skansen fast ändå inte. Nästan som en riktig landsby med huvudgata, vid floden som gör att människorna kan ha en kvarn och annat som kan drivas av vattenenergi.

Till hotellet. Ingen höjdare den här gången. Men middagen, stekt kyckling med svamp och ost smakade något. Faktiskt riktigt bra.

Jag sover dåligt, duschar, dricker kaffe, äter frukost, bloggar. Sen börjar dagen…

Taggad med: