Så var det dags. Vi lämnar medeltidsstaden Veliko Tarnovo och åker norrut. Mot Donaudeltat och staden Ruse. Femte störste stad i Bulgarien och därför med lagom många uteserveringar och pizzaställen så att vi kan få en helt okej lunch.

Bulgarien har investerat i vägar, eller så är det EU som har investerat i bulgarska vägar. Det går i alla fall snabbt på huvudvägarna och vår lokalguide pratar länge och väl om de bulgariska motorvägarnas historia. Så till den grad att jag blir tvungen att avbryta. För kommer det en fråga, om till exempel hur kollektivtrafiken fungerar i landet, då blir det lätt en historisk utläggning av det. Något som mitt jobb delvis är att förhindra. Annars somnar samtliga.

Sen åker vi över bron. Bron går över Donau. En timme, och vi har gått igenom alla formaliteter. Det mesta av tiden går åt till att stå i kö.

Vår bulgariska lokalguide har lämnat oss. I Bukarest möter vi vår nya. Vi kör genom huvudstadens gator. Sightseeing i rushtrafik. Inte ultimat, men ultimat blir det inte oavsett. Bukarest är oavsett en stad som förvånar. Positivt. Breda boulevarder. Arkitektur från slutet av 1800-talet, iblandat lite brutalistisk betong lite här och var.

På kvällen äter vi gemensam middag. Jag tar en öl. Sen sover jag skönt med fönstret öppet. Croissanter till frukost. Kaffe som den ska vara. En ny dag väntar på oss…